En utomeuropeisk invandring av ofantlig omfattning har uppmuntrats av lagar och attityder som viftat bort problemen och hetsat mot varnande och kritiska röster. 

Den grova och konkret dödliga gängkriminaliteten har tämligen ostört kunna växa till sig och frodas under skydd av lagar och attityder som närmast ursäktat gärningsmännen och hetsat mot dem som talat för behovet av starkt brottsoffer- och samhällsskydd.

 Hedersvåldet har tillåtits breda ut sig i Sverige under skydd av lagar och attityder som gynnat invandrares "kulturella särarter" och som skällt och tystat kritiker med anklagelser om rasism och fascism. Först 2022 - då det gått mer än tjugo år sedan Pela Atroshi och Fadime Şahindal mördades av sina fäder - infördes brottet "hedersförtryck" i brottsbalken. För några veckor sedan avkunnades den första domen; en ung flickas far, mor och bror dömdes till korta fängelsestraff för hedersrelaterat våld och hot mot flickan. 

Utländska provokatörer tillåts försvåra för vårt medlemskap i Nato, förvärra vårt säkerhetsläge och öka risken för terrordåd mot svenskar utan resoluta ingripanden från regeringsbärande partier; som istället fastnar i utdragna och överdrivet populistiska bråk om yttrandefrihet och muslimer. 

Å andra sidan saknas ännu en ny realpolitisk lagom-paradigm för att normera och regera det samhälle som har vuxit fram under de senaste decennierna. Stämningen känns alltmer osvenskt oresonlig och svartvit. Filosofen och författaren Lena Andersson, som denna sommar verkligen har blommat upp som en realpolitisk enfant terrible i spalterna, konstaterade i Svenska Dagbladet den 2 september att de "västerländska samhällena kommit att bli dogmstyrda i stället för nyfikenhetsstyrda, och stängda i stället för öppna i fråga om analys av mål och medel för den mänskliga samvaron." 

Dogmer är fördummande och missgynnar samhällsutvecklingen. Det är uppenbart så att vi har stora behov av öppna och förutsättningslösa diskussioner om vartåt den "mänskliga samvaron" i Sverige ska barka iväg. Det gamla "lagom" håller inte som rättesnöre när flera förhållanden på marken - krig, kriminalitet, utanförskap - gör tillvaron alltmer extrem. Realpolitiken behöver därför en renässans. Det behövs nya lagar, attityder och förhållningssätt för att skapa ett tryggare, jämlikare och förnuftigare samhälle.