I valundersökningen som ingår i Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet ställs en rad frågor till tusentals väljare. Vid det senaste valet 2018 svarade 55 procent "Sverigedemokraterna" när de fick frågan "Vilket parti tycker du sämst om?" 60 procent svarade i samma undersökning att de "aldrig" skulle kunna tänka sig att rösta på SD. SD: s "seger" var odiskutabel. Vänsterpartiet knep andraplatsen med 13 respektive 15 procent av rösterna. Mot denna massiva fond av ogillande framstår sverigedemokraternas framgångar i val och i aktuella opinionsmätningar som än mer anmärkningsvärda.
Det säger också antagligen något om vilken stor potential som Sverigedemokraterna har om ogillandet minskar. Framförallt skulle jag vilja säga att SD: s framgångar trots det stora ogillandet är en tydlig indikation på hur pass stor och viktig som invandringsfrågan i alla sina uttryck och dimensioner är för medborgarna. Och därmed också för partierna inför nästa val.
Här finns naturligtvis utrymme för att exploatera ogillandet av SD genom att som Centerpartiet och Vänsterpartiet profilera sig som raka motsatser till SD. Eller att som S och MP sikta in sig på SD-ogillande moderatväljare genom att varna för att de partier som nu öppnar för samarbete med Sverigedemokraterna därmed också är beredda att riskera framtiden för vår demokrati. Som Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt pekar på i en tankeväckande kolumn i DN (7/10) så görs det dock på tok för litet från S-sidan för att ta tag i de grundproblem som SD: s framgångar bygger på; den utbredda känslan av invandringsrelaterad oordning. Och av oron för att det allmänna inte har riktig koll och styrning på vad som sker vid gränserna, i gangstergängen, i arbetslivet, med vaccineringen, på skolorna, i vården, eller i omsorgen. Moderaterna driver kampanj på temat "Nu får vi ordning på Sverige" och visar att man inser vad för slags underliggande stämningar som lyfter SD. Att M och SD kan tänkas lyfta och förstärka varandra på det området är emellertid inget som gör S-sidan uppspelt. Socialdemokraterna har förvisso sitt mantra "ordning och reda" och en nedärvd blick och känsla för ordningens betydelse för samhällsutvecklingen. Men ordning och reda är inte det som har präglat Sverige de senaste åren. Det har varit en svår och besvärlig tid. Så är det. Men den som regerar ska regera. När Magdalena Andersson har valts till statsminister är det mindre än tio månader kvar till valet. Det behöver nog vara mycket ordningsamma månader om det här ska gå vägen.