När han nu har dragit sig tillbaka från det dagliga heltidsarbetet så tar han sig tid och tillfälle att kritiskt granska Vänsterpartiet på de samhällsområden där Sverigedemokraterna har vuxit sig starka under de senaste tjugo åren.
Wallenius debattartikel i Dagens Nyheter (1/10) är befriande rak och enkel. Vilket betyder att skribenten tänkt igenom saker och ting ordentligt innan han mejlade iväg sitt alster till debattredaktionen på DN. Wallenius öppna sinnelag, gedigna kunskaper och lusten att undervisa/påverka präglar hans artikel.
Många partier gick helt i baklås när SD röstades in i riksdagen och fortsatte växa vid varje val. I stället för att göra det självklara - ta itu med de samhällsproblem och folkliga opinioner som bar fram SD - så beslöt sig V och andra partier för att förneka problemen. Wallenius berättar: "Jag satt själv i Vänsterpartiets partistyrelse 2008–2012. Då hade partiets kommunikatörer varit på kurs. Där hade de lärt sig att V måste formulera sin ”berättelse”. Och i vår ”berättelse” skulle inte invandring beskrivas som ett problem. Vi skulle inte bejaka SD:s ”problembeskrivning”.
I sin artikel går han igenom fakta på marken. Det finns en ganska stor och latent invandringskritisk opinion i Sverige. Det är således inget mystiskt eller lurt med SD: s tillväxt: "Vi måste nog inse att SD:s väljare röstar på SD för att de tycker som SD", sammanfattar Wallenius. Han lyfter upp frågan på rätt sätt när han konstaterar att invandringen "lett till en icke obetydlig förändring av Sveriges demografi. Det kan konstateras att denna förändring haft ett begränsat folkligt stöd, vilket (--) måste ses som problematiskt ur demokratisk synvinkel."
Vänsterpartiet i Sverige har aldrig varit särskilt liberalt. Den tidigare kopplingen till Sovjetkommunismen har snarare danat V i en mer konservativ och dogminriktad riktning. Men i invandringsfrågan har alltså partiet farit iväg åt det ultraliberala och folkfrämmande hållet; ungefär som Centerpartiet. Är Nooshi Dadgostar mogen att ta intryck av sin kloka partivän Claes Wallenius? Jag hoppas det. Magdalena Andersson får gärna ta sig en funderare hon också. S har ju någorlunda svängt i retoriken. Men det känns inte som om partiet känner sig hemma i den klassiskt arbetarfackliga strama synen på invandring. Det vilar en air av"här till är jag nödd och tvungen" över politiken. Sådant känns.