Vi kan få vänta till den 14 september för att säkert veta hur valet har gått. Den dagen räknas de sena förtidsrösterna och utlandsrösterna. Onsdagsrösterna bedöms utgöra cirka tre procent av alla röster. Enligt den "Mätningarnas mätning" som Ekengren Oscarsson och hans kollegor sammanställt så skiljer det just nu bara 0, 2 procent (drygt 15 000 röster) mellan blocken. "Mätningarnas mätning" är en sammanställning av de senaste opinionsundersökningarna från SCB, Sifo, Demoskop, Novus och Ipsos. Högersidans fyra partier leder med 175 mandat mot 174 för den grupp av fyra partier som förväntas rösta på Magdalena Andersson (S) som statsminister. Huvudbudskapet här är dock inte vem som möjligen leder för stunden utan insikten om att det i det närmaste är dött lopp mellan S och M.
Båda sidor ligger bra till. Vilket talar för att en viss försiktighet kan smyga sig in i båda lägren. Det finns ingen anledning till desperata utspel och chansningar. I mätningen från Valforskningsprogrammet klarar sig alla åtta riksdagspartierna kvar även i nästa riksdag. MP och L har dock ingen större fallhöjd - 4, 9 respektive 5, 4 procent - ner till spärren för inval till riksdagen.
Siffrorna kommer att ändras för partierna fram till valet. Vilket inte behöver betyda särskilt mycket för valresultatet. Det enda som räknas i de här sammanhangen är väljare som byter block. Centerpartiet och Liberalerna är de partier i flocken som utsätts för hårdast attacker med anklagelser om "svek" mot borgerligheten respektive antirasismen. Moderaterna kör hårt för att förmå väljare i C att lämna S-lägret medan Socialdemokraterna ångar på minst lika tufft för att få väljare i L att lämna den SD-nära terrängen.
I veckan ökar tempot i valrörelsen. Utfrågningarna av partiledarna fortsätter i Ekot och tisdag (Expressen) och onsdag (Aftonbladet) kväll bjuds det på direktsända partiledardebatter. Utöver allt annat resande, talande och intervjuande. De två sidorna har så här långt valt två helt olika upplägg. Magdalena Andersson vill ha ett S-klassiskt "öppen mandat" att göra det som är "bäst för Sverige" utifrån vad som krävs medan Ulf Kristerssons budskap är att "vår sida är överens" om en politik som krävs för att få "ordning på Sverige." Det bästa för Sverige står således mot ordning på Sverige. Kanske inte så konstigt att det är dött lopp?