Det var ett bra möte på många sätt.
John Hassler är professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Under de senaste 15 åren har hans forskning varit inriktad på klimatekonomi och klimatförändringar. Sedan i somras har han ett regeringsuppdrag som utredare. Det han utreder är hur Sveriges klimatmål ska anpassas till EU: s nya klimatlagar. Redan den 16 oktober ska han lämna sina utredningsförslag.
Det är stora saker på gång i klimatpolitiken. EU-länderna har gemensamt flyttat fram positionerna och beslutat att unionen till år 2050 ska vara klimatneutralt. Vilket betyder att man inte släpper ut mer koldioxid än vad man kan ta hand om på sätt som inte förvärrar problemen. Enligt beräkningar som Hassler redogjorde för så kan alla åtta miljarder människor som finns på jorden släppa ut ungefär 75 ton koldioxid under åren från 2020 och till 2050. Skulle det målet nås så hamnar utsläppen på de nivåer som FN: s forskarpanel IPCC angett som inte bör överträdas om världen ska nå målet om högst 1, 5 graders uppvärmning.
John Hasslers uppfattning är att Sverige kan ta sin del av ansvaret utan att för den sakens skull behöva göra några uppoffringar vad gäller vare sig välstånd eller välfärd. EU: s främsta styrmedel är att gradvis sänka antalet tillgängliga utsläppsrätter. Vilket betyder att fossildrivna verksamheter inom alla sektorer i samhället kommer att behöva fasas ut till förmån för fossilfria alternativ.
John Hassler ser stora fördelar med EU: s gemensamma klimatlagar och klimatmål. Han anser att Sverige inte bör ha några egna klimatmål utan helt gå in för att uppfylla sin del av EU: s målsättningar. Det har han säkert rätt i. EU: s klimatmål omfattar alla områden - industri, transporter, jordbruk är de tre tyngsta. Det Sverige, enligt Hassler, behöver göra är däremot att mycket mer aktivt än idag arbeta med industripolitik, elinfrastrukturpolitik, jordbrukspolitik och transportpolitik för att staten på så vis banar väg för alla investeringar i det nya och för utfasningar av det gamla som behöver göras.
Det torde finnas en ganska så bred samsyn i Sverige om klimatpolitiken á la Hassler. Vi vet tämligen väl vad som behöver göras och vi är på rätt väg. En samsyn som, lite motsägelsefullt kan man tycka, på den skramliga ytan kommer att dåna av den "fanatisering av konsensus" som PJ Anders Linder knöt an till i en ledartext i Axess härförleden.