Boken ”På stadig grund – Bygget av Lundbergs” av Jonas Malmborg ligger till grund för en serie artiklar på Folkbladet Söndags ledarsida. Boken gavs ut i november 2019 i samband med Lundbergföretagens 75 års jubileum. Boken skildrar personerna i och kring ett av Norrköpings största och viktigaste företag i modern tid.
Förra söndagen tog jag upp den unge företagaren Lars Erik Lundbergs start i Norrköping vid mitten av 1940-talet. Behovet av moderna bostäder i städer som Norrköping var mycket stort. Här var inflyttningen från landet och till industrierna stor. Samtidigt bodde många Norrköpingsbor i slumbostäder.
L E Lundberg visade snabbt vad han gick för vid rit- och förhandlingsbordet. Vid den här tiden var det stor brist på i stort sett alla insatsvaror som behövdes för att bygga hus. En stor del av Europas industri låg i spillror och trots att den svenska stål och skogsindustrin gick för högtryck så var det svårt att få fram armeringsjärn, kopparledningar, cement, plåt, skruvar och muttrar och tegel.
När jag läser om hur L E Lundberg tog sig an problemen så går tankarna till alla de berättelser om Coronasjukvården som jag läst under våren. Det befarades en stor brist på intensivsjukvårdsplatser och respiratorer. Inte minst var oron stor i det hårt ansatta Stockholms län. En rad driftiga personer tog tag i saker och ting och på bara några veckor lyckades de – fråga mig inte hur – trolla fram apparatur, salar och kompetenta medarbetare i sådan omfattning att – om jag minns rätt – kapaciteten fördubblades.
Efter mycket om och men med den kommunala byråkratin hade L E Lundberg fått tillstånd att bygga i korsningen Källvindsgatan och Nygatan i centrala Norrköping. Han hade fått bygglov för ett hyreshus i fem våningar. Problemet var att det inte fanns någon cement att uppbåda i Norrköping. Utan cement, inget bygge. L E Lundberg satte sig då att ringa runt till de andra byggmästarna i Östergötland för att ragga cementsäckar. Det blev tolv säckar där och tio säckar där och till slut hade han fått ihop den cement som behövdes för husbygget.
Enligt boken ”På stadig grund” är det redan här runt 1946 som L E Lundberg bestämmer sig för att hans affär ska vara att vara byggherre och byggmästare på en och samma gång. Det vill säga bygga på sin egen mark och på så sätt ha kontroll över hela byggprocessen på egen hand. Att ”sitta i knät på en uppdragsgivare som helt dikterar villkoren” är inget som intresserar Lundberg. Höga risker och små marginaler är inget som lockar honom. ”Det är som att lugga en flintskallig”, säger Lars Erik Lundberg i boken.