Det är skönt att inte allt känns som ett enda mörker

I Demoskops/Kvartals opinionsmätande samarbete speglas denna förmåga framförallt i synen på ekonomins utveckling. I den senaste månadsmätningen som presenterades den 16 november tror en stor majoritet på att "vanliga löntagare" kan se fram mot växande ekonomiska problem medan långt färre känner någon större oro över den egna ekonomiska situationen. 

Att omvärldsuppfattningen är mörkare än synen på det egna läget är förstås positivt och hoppingivande. Den stora samhällsmassan utgörs ju av alla dessa individer som stretar på och som tycker att det går hyfsat och kanske förvånansvärt bra för en själv jämfört med alla andra. Vilket i själva verket betyder att fler tror mer om sig själva än om samhället. Vilket naturligtvis är besvärande för samhället i stort. Diagrammen i undersökningarna från Demoskop/Kvartal är verkligen nedslående i sin tydliga nedåtgående tendens under det senaste decenniet. Men det skulle ju självklart vara ännu värre om var och en av oss också upplevde att även den egna situationen utgjordes av ett stort mörker.

Ett återkommande inslag i de månatliga mätningarna är frågan "Vad pratade du om när du pratade med någon om samhällsfrågor eller politik senast?" Svaret formar ett lärorikt diagram. En del frågor blixtrar till (koranbränningarna) under en period och sjunker sedan raskt ner mot noll procent. El- och energiförsörjning och klimat/miljö ligger också nära noll just nu. Andra frågor ligger stadigt högt. Stadigast är kriminalitet. Kriminalitet är det stora samtalsämnet. Vilket självklart bidrar till dysterheten och till de ständigt förnyade rekorden av hur många det är som anser att samhällsutvecklingen går åt fel håll. Kriget mellan Israel och terrorgruppen Hamas och situationen i Palestina har utvecklats till ett samtalsämne som matchar invandringen och försvars- och säkerhetsfrågor. 

I stort är vi helt beroende av de stora mediernas verklighetsbilder; det är där våra samhällsbilder formas. Men de stora medierna utmanas numera av väldigt många mindre och ofta journalistdrivna redaktioner som till exempel Kvartal och Doku. Det är hälsosamt att de större privata och statliga mediehusen behöver ta hänsyn till andra vinklar och perspektiv än de invanda. När det gäller stämningslägets stora samtalsämnen - kriminalitet, terror/krig, invandring/integration - så speglar de solklart verkliga och allvarliga samhällsproblem som medborgarna gör helt rätt i att tala om. Även om det känns dystert.