I Eldris - en mil från målet i Mora - kändes det som att jag höll på att falla ihop i en orkeslös och uppgiven klump. Då hällde jag i mig dagens första muggar med blåbärssoppa. Och herre min skapare vilken energikick som dundrade genom kropp och själ; jag har aldrig vare sig förr eller senare varit med om något liknande. Jag ska inte säga att färden ner mot Mora gick som en dans men de sista kilometrarna var några av de snabbaste jag presterade den dagen. 

Finansminister Magdalena Andersson har också åkt de där nio milen mellan Sälen och Mora. I en intervju med Dagens Nyheter (30 mars) om Coronakrisen så liknar hon krisens olika faser vid att  det är att ha resurser kvar att peta in mot slutet av ett långlopp; som till exempel i Vasaloppets sista kontroll vid Eldris. 

Det är en bra liknelse. Det gäller att försöka tänka långsiktigt. Nuet behöver sitt men förr eller senare är vi igenom det värsta och då ska vi så snabbt som möjligt få jobben och tillväxten och vinsterna och konsumtionen att rulla igång igen. Då kan det behövas lite sparad blåbärssoppa att hälla i tanken för att öka energin. Att släpa sig i mål, helt orkeslös efter en kris, är inte att rekommendera ifall det finns bättre alternativ.

Just nu pågår ett enormt pengarullande från skattebetalarna och till medborgarna, invånarna och löntagarna. Alltihop är ju i stort sett samma människor men i olika roller. Skattepengar och lagbundna avgifter som löntagare, invånare och medborgare betalar in från sina löner, från sina företag och från sin konsumtion är ämnade att i första hand sköta driften av det allmänna som till exempel vård, skola, omsorg, pensioner och rättsstat. 

När det slår tvärnit i ekonomin som det gjort nu så är det självklart så att den största kassan av alla får träda in för att underlätta för folk och företag att hanka sig fram. Men det gäller att vara kylig. Det kommer ganska snart ett "sedan" då det värsta är gjort och då vi behöver orka mer än att stappla runt som ett vrak. 

Samhället är större än staten och det är samhället som försörjer staten. Inte tvärtom.  At långsiktigt binda upp mer av ekonomin i samhället till staten är inte eftersträvansvärt.  Det Magdalena Andersson talar om i intervjun med DN - att låta stöd från skattebetalarna som går till stora företag gå in som ägarandelar - är däremot helt naturligt. Det är inget förstatligande. Utan ett sätt för skattebetalarna att få tillbaka pengarna när staten säljer. 

Vilket förhoppningsvis kan ske strax efter målgången i Mora.