Jag är inte centerpartist och tänker därför inte lägga mig vem som väljs. Däremot gillar jag Centerpartiet och jag vill därför lägga mig i lite grann om det stora hela.
Centerpartiet har en tradition av att vara en mer stadig och mindre nervös gränsgångare än vad Liberalerna är. Centerpartiet har utan stor dramatik regerat med Tage Erlander, Gösta Bohman och Fredrik Reinfeldt. För att inte tala om det långa samarbetet mellan S och C under det sena 1990-talets akutinsatser för det svenska välfärdssamhällets fortbestånd. Centerpartiet är tryggt i sig själv, hetsar inte upp sig i onödan, utan vet att det tar tid för utsädet att växa. Och vet att ibland växer det inte alls. Och som vet att då lämnar man hälleberget och söker sig till bättre växtzoner.
Detta är det ”stora hela" som jag vill lägga mig i. Svensk politik blir fattigare och bräckligare om Centerpartiet etablerar sig som ett mycket borgerligt, ett mycket liberalt och som ett mycket predikande parti i livsstils- och kulturkrigsfrågor.
Jag skriver detta mot bakgrund av att en av de tre partiledarkandidaterna bedömts som körd på grund av hans lite tvekande svar om sina ambitioner om att likt Annie Lööf gå "längst fram i Pridetåget" och på grund av hans tvekan inför att ordförandeskapet i Centerpartiet skulle vara synonymt med att vara en vigselförrättare i HBTQ-rörelsens frontlinje.
Missförstå mig rätt här. Ingen nutida riksdagspolitiker med rimliga nutidsuppfattningar skulle få för sig att börja kampanja mot människors rätt och möjligheter att älska varandra som de vill över könsgränserna. Och den som till äventyrs skulle få för sig att kampanja på det temat borde och kommer att bli rökt. Att göda misstro mot homosexuella människor är lika daterat och unket som att göda misstankar mot människor av olika raser och ursprung. Den saken är klar.
Minst lika klart borde det emellertid vara att detta utgör hygienfaktorer i dagens samhälle. Det är kort sagt helt orimligt att en partiledarkandidat i Centerpartiet ska betraktas som nere och ute därför att han signalerar att andra frågor, än vem som älskar vem, är viktigast för honom.
Centerpartiet bör vårda sin mylla. Det finns redan predikande liberaler och miljöpartister. Där hör inte Centerpartiet hemma. Centerpartiet bör vara ett stabilt och tillgängligt regeringsparti som aktar sig som för att bränna sig för att göra politik av livsstilsfrågor.