Texten har uppdaterats
Den socialdemokratiska partiledningen har försökt att bemöta tidigare kritik mot lotteriverksamheten med ord om att "SD-regeringen" är ute efter att inskränka demokratin genom att fördärva det stora oppositionspartiets ekonomi. Sådana argument har legat väl i linje med det slags idémässiga allians mellan DN: s ledarsidas världsbild och Socialdemokraternas regeringsambitioner som har eskalerat i takt med att Sverigedemokraterna har vuxit till sig under det senaste decenniet. S har dragits med på tok för långt in i DN: s nästintill konspirationslutande bild av att allt som sker här i världen beror på att SD med hjälp av onda moderater, fega liberaler och övertända kristdemokrater är på väg att inrätta ett auktoritärt samhällsskick där demokratin sätts på undantag. Det är få ledande socialdemokrater som tror på det där. Men det har passat in i S egna retorik. Vilket är en hållning som har bidragit till att partiet har underlåtit att sköta sitt lotteri på ett anständigt sätt. Sakpolitiken och skötseln av partiet har fått stå tillbaka på grund av att all uppmärksamhet har riktats mot att misstänkliggöra M: s och SD: s demokratiska pålitlighet.
Nu har partisekreterare Tobias Baudin möjligheten att vända blad på ett rejält sätt. Sätt foten i backen och gör klart att lotteriskandalen inte kan trollas bort á la DN: s resonemang om att det framförallt är "demokratins spelregler" som hotas därför att M och SD kan gynnas opinionsmässigt. Baudin kan göra klart att det här handlar om ett misskött partilotteri och inte om en hotad demokrati.
Vi ska inte skämmas för att vi säljer lotter. Men vi ska sälja lotter på ett sådant sätt att vi slipper skämmas. Jag är uppväxt i ett Folkrörelsesverige som finansierade sin verksamhet med medlemsavgifter, lotterier, bingokvällar och tipspromenader med startavgifter. Som lokalombudsman i ungdomsförbundet SSU stod jag varannan lördag utanför Domus i Nässjö och sålde A-lotter (som lotterna hette då) där den finaste vinsten var en ny bil från Saab. Det socialdemokratiska A-lotteriet hade ett avtal med Saab-handlarna som innebar att jag kunde hämta en fin bil från Saab som jag parkerade där jag stod och sålde mina lotter på lördagarna. Lotterna drog in en hel del pengar till partiet och ungdomsförbundet. En lyckad lottförsäljning var fundamental för SSU-kretsens möjlighet att betala mig något som kunde kallas för lön.
Alla de där lotterilördagarna utanför Domus i Nässjö var - utöver inkomsterna - utomordentligt bra tillfällen för möten med folk och väljare. A-lotter var en helt integrerad och naturlig del av mitt uppdrag som ombudsman inom Socialdemokraterna. Varje möte jag åkte ut till, varje sammankomst inom partiet och på varje öppen tillställning som valdebatter och torgmöten var lotterna en självklar del av min utrustning. Det var inget konstigt med det.
En gång för kanske tjugo år sedan vann jag en långresa i ett lotteri som A-lotterierna arrangerade. Det blev en fin resa och fina minnen som stärkte banden till de socialdemokratiska lotteriägarna.
I flera synpunkter på min text luftas kritik mot mitt i min sammanfattning"nostalgiska och konservativa tillbakablickande mot en för längesedan insomnad folkrörelse inom socialdemokratin. Mina upplevelser i en svunnen tid passar just i en svunnen tid och inte i vår nutid." Jag förstår kritiken. Men för att låna ord av en av husgudarna i partiet, författaren, tänkaren, finansministern med mera Ernst Wigforss, så är det skillnad på att längta efter det förflutnas "former" och det förflutnas "anda." Wigforss utvecklade dessa tankegångar i slutet av 1950-talet. Han menade att konservatismen visst kunde ha med framtidsfrågorna att göra. Inte så mycket när det gäller svunna tiders lösningar och former - svunna tider är just svunna - utan framförallt när det gäller andan i vissa av de former och lösningar som vi lämnat bakom oss. Överfört till denna texts innehåll så betyder det att jag är ute efter den anda som underbyggde och genomsyrade min ungdoms mycket aktiva lotteriförsäljning. Andan kan sammanfattas i det öppna och tydliga mötet mellan partiet och väljaren/lottköparen. Det kan återskapas. Formerna är däremot fast i sin samtid. Det finns vare sig nya Saab-bilar eller mängder med unga ombudsmän som behöver sälja lotter för att få någon lön eller mängder med lokala möten i S arbetarkommuner där lotter kan krängas i tillräcklig numerär. Det som finns kvar är partiet, lotterna och behovt av lottköpare. Den mixen borde kunna präglas mer av en svunnen tids anda av tydliga och partikulturnära möten än av partidistanserade callcenter med tvivelaktiga säljmetoder. S tänker jag i Wigforss anda.
Lotteriskandalen kan därför bli en politisk vinstlott för Socialdemokraterna. Dels finns nu chansen till en genuin omstart för en mer parti- och folknära försäljning som bygger band och relationer till väljare och medborgare. Dels och framförallt kan S nu greppa tillfället i flykten och släppa den skadliga fixeringen vid Sverigedemokraterna och vd DN:s ledarsidas svartvita värld.