Söndagstidningens ledarsida kommer i sommar att bjuda på fördjupade resonemang om de sammansatta samhällsproblem som vi vant oss vid att karaktärisera som gängkriminalitet. Den röda tråden utgörs av några av de rapporter som beteendevetaren Eva Nilsson Lundmark och nationalekonomen Ingvar Nilsson tagit fram under sin långa gärning i utanförskapsfrågor. De har samarbetat med kommuner, polisen, andra statliga myndigheter och näringslivet. (Serien inleddes söndagen den 18 juni)
De första exemplen hämtar jag från rapporten "Ensam är inte stark" som skildrar ett samarbete med polis och kommunen i Västerås där särskilt den utsatta stadsdelen Bäckby står i centrum för uppmärksamheten. Ingvar Nilsson och Eva Nilsson Lundmark inledde samarbetet med Västerås i mars månad 2022. Gruppen av kommunchefer och poliser arbetar intensivt för att få en gemensam kunskaps- och verklighetsbild av de kriminella problemen. Man arbetar med tre samtidiga tidsperspektiv. Det första och mer kortsiktiga perspektivet - att vinna slaget - diskuterades på förra söndagens ledarsida. Det handlar om att under 1-3 år ha fullt fokus på att slå till mot de kriminella med hjälp av poliser, väktare, övervakningskameror och fältassistenter; samtliga med "extrem" lokal närvaro. Det är A och O att starta med det repressiva anslaget; slå mot "symptomen" utan att förirra sig in allt för komplexa tankar om orsaker och samband. Det andra tidsperspektivet kallar man "att vinna kriget" och här anges tidsåtgången till ungefär 2-10 år. Här vidgas målgruppen för insatserna. I det första tidsfönstret stod de kriminella helt i centrum. Nu när inte bara slaget utan hela kriget ska vinnas så står barn och unga i möjliga och tänkbara riskgrupper i fokus. Förstärkningar av förskolor och skolor, satsningar på arbete och egenförsörjning, trygghetsskapande insatser och en attityd av att hjälpa målgruppen att "undvika problem" ska dominera i det arbete som utförs.
Jag uppskattar de där olika tidsfönstren. Ingvar Nilsson och Eva Nilsson Lundmark skapar en helhet där man undviker att hamna i en fördummande polarisering mellan repression och prevention. Det är lika självklart att i det första läget slå till mot kriminaliteten som sådan och mot de kriminella som sådana som vad det är att i ett längre tidsperspektiv agera mot orsakerna till den grova kriminaliteten; utöver den givna orsaken att kriminalitet föder kriminalitet. Läs mer på nästa söndags ledarsida.