Nyligen träffade jag Lennart Weiss för ett samtal om bristen på bostadspolitik. Weiss är en av de mer begåvade, verbala, outtröttliga praktiska teoretiker som jag har mött. Socialdemokrat sedan barnsben.Pappan kom till Gävle som krigsflykting. Sattes i jobb direkt på en stor verkstad. När han gick i pension hade han haft en sjukdag.
– Han ville inte ligga till last, det var viktigt för honom och det har präglat mig, berättade Lennart Weiss.
I början var det bara politik för honom. Ledande uppdrag i SSU ledde till jobb i regeringskansliet. Sedan kom byggande och bostäder in i hans liv. Den svenska delen av det stora norska fastighetsföretaget Veidekke är sedan ganska länge hans arbetsplats. Veidekke har insett Weiss kapacitet och gett honom en fri roll under stort ansvar. Titeln är kommersiell direktör med utrymme att även verka som S-märkt bostadspolitisk opinionsbildare och debattör. Här kommer hans outtröttlighet in i bilden. Han driver tillsammans med kollegor internetsidan bostadspolitik.se, han skriver rapporter, uppvaktar politiker, skriver krönikor och debattartiklar, tar tag i branschkänsliga frågor som omfattande fusk i undervegetationen av företag från Östeuropa och agiterar för att ungdomar och andra oetablerade människor ska ges rimliga möjligheter att köpa sitt första boende.
Tidigare var det en självklarhet för Socialdemokraterna att värna och utveckla alla upplåtelseformer: Egna hem, bostadsrätter och hyresrätter. Bostadskooperationer och HSB och Riksbyggen var minst lika viktiga för S som Hyresgästföreningen. Idag är mycket av det där borta. S har fallit in i det okunniga slentrianpolitikertugget om att bygga "billiga hyresrätter."
– Hyresrätt är en mycket bra men mycket dyr boendeform. För trettio år sedan lades bostadsfinansieringen helt om. Före 1990 subventionerade medborgarna med sina statliga pensionsfonder bostadssektorn med hundratals miljarder kronor. Idag ligger i stort sett hela finansieringen på byggföretag, banker och på hushållen själva. Då blir det högre skulder för bostadsägare, det förstår ju minsta barn, sa Weiss.
Frånvaron av pengar, politik, intresse,, kunskap och ideal i bostadsfrågan kan illustreras av att S har gett bort bostadsministeruppdraget till Miljöpartiet. Ville Socialdemokraterna något med bostadspolitiken så skulle de ha gett Lennart Weiss jobbet. Och det är inte för sent. Weiss vill jobba och göra nytta precis som sin far. Och åtgärder behövs. Den sociala bostadsnöden kommer säkerligen att hoppa upp och bita nästa regering i rumpan.
