I maj månad 2011 samlades några politiska tänkare och aktörer på Engelsbergs bruk för att hålla ett antal anföranden på temat "den nya borgerligheten." Av detta blev en antologi som gavs ut 2011. Innehållet är väl värt fortsatta diskussioner nu när vi efter snart 11 år har något av ett, i vart fall påbörjat facit för hur det hittills har blivit med den nya borgerligheten. Allt möjliggjort av Axel och Margaret Ax: son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål.
De borgerliga partierna M, C, KD och FP (numera L) hade 2010 vunnit fortsatt regeringsinnehav under statsminister Fredrik Reinfeldt. De borgerligas alliansregering hade börjat formeras ett år före valet 2006. Partierna omprövade och samlade ihop sig för att på allvar kunna utmana S om regeringsmakten på ett mindre slumpartat sätt än tidigare. De borgerligas historia präglades mer av splittring än av gemenskap.
Malin Appelgren var vid den här tiden kommunalråd för Kristdemokraterna i Solna. Hennes medverkan i antologin har rubricerats med frågan "Vad hände med friheten?" Hon beskriver inledningsvis hur hennes erfarenheter av familjebildning fick in henne på den partipolitiska banan: "Känslan av att samhället så målmedvetet försökte styra oss in i en fålla där vi inte ville befinna oss gav mig en känsla av klaustrofobi." När valsegern kom 2006 gav det möjligheter för Alliansen att "inleda ett systemskifte bort från regleringar och riggade liv. Men hur blev det egentligen?", frågar sig Malin Appelgren. Hon är kort sagt inte nöjd.
"Alliansregeringen har under nya moderaternas ledning i allt för stor utsträckning anammat klassiskt socialistiska begrepp och gjort dem till sina." Malin Appelgren tvivlar dock inte "en sekund att vi klarar av detta, även om Moderaterna inte skulle vilja." Hon ger heller inte särskilt mycket för "Folkpartiets socialliberalism, borgerlig vänster." Hon vill inte ha liberalism och inte socialism: "Jag vill bara ha frihet", utropar hon på sidan 65 i boken.
Men hon är lite kluven. Hon är "tacksam" för att ett "arkitektritat och blodfattigt nya Moderaterna" ändock möjliggjort en borgerlig regering. Hon hoppas att KD - ett "värdebaserat parti som stått nära de gamla Moderaterna" -ska kunna "attrahera fler konservativa väljare" och man tillsammans med C och FP ivrigt ska "vifta med blå flaggor" för att visa Moderaterna vart vi ska. Riktigt så blev det väl inte.