Människor bokstavligen levde och dog på grund av vädrets påverkan på tillgången av grödor, bytesdjur och ändamålsenliga bostäder. Längre fram in i våra tiders välfärds- och tillväxtregioner har vädrets betydelse för de breda befolkningsgrupperna ändrat karaktär. Ledighetsvädret blev viktigare än arbetsvädret. Och nu är klimatvädret här. Ett par dagars extra hög sommarvärme kopplas, i stora statliga och privata mediebolag, samman med jordens snara och klimatproblemrelaterade undergång.
De tidiga människoarternas ångest och förundran över väderväxlingarna är lätt att känna både empati och sympati med. Vad skulle de tro och vad skulle de göra när till synes evigt regn, istider och tropisk värme helt förändrade livsvillkoren för dem?
Dagens utbrott av väderstyrd klimatångest är svårare att förstå. Och den där ångesten är tack och lov heller inte särskilt allmänt spridd i befolkningen. Och inte heller bland forskarna eller i politiken. Det är trots allt bara det krisande lilla Miljöpartiet som begärt att riksdagen ska kallas in till en extra sommarsession för att diskutera det varma vädret. Men det lilla Miljöpartiet är ändock bärare av en syn på väderklimat som lever i symbios med medias fallenhet för katastrofvinkeljournalistisk och som riskerar att politisera väderfrågan på ett självplågande och förlamande sätt i den kommande valrörelsen.
Inom klimatforskningen råder såvitt som jag förstår en mycket bred samsyn om att jordens temperatur gradvis ökar och att detta huvudsakligen beror på människoframkallade utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Samsynen är mindre omfattande när det gäller exakt vilka effekter denna temperaturhöjning kommer att ha på våra liv och samhällen i framtiden. Och de direkta sambanden mellan temperaturhöjningen och extremväder är omtvistade.
Men till skillnad från våra tidiga människoföregångare i sina hyddor och kojor så har vi mycket kunskap om väder och klimat. Vi kan bromsa utsläppen av koldioxid och vi kan anpassa våra samhällen för att till exempel kunna hantera mer nederbörd, som vi i Sverige enligt en rimligt enig forskarkår bör räkna med.
Vi kan ösa på med kärnkraft, vattenkraft och vindkraft. Vi kan se till att hålla grundforskningen om klimat och teknik fri och öppen. Vi kan ha tilltro till människans uppfinningsrikedom. Vi kan samarbeta med hela den övriga världen.