När Annie Lööf öppningstalade på centerpartiets stämma på torsdagen 23 september så var det precis på dagen tio år sedan hon valdes att efterträda Maud Olofsson som partiledare. Den stämman då hon valdes 2011 hölls i Åre. Jag var där bland de 1500 centerpartisterna i den väldiga sporthallen i Åre. Maud Olofsson var sprungen ur sosseätarfalangen i Centerpartiet och hade starkt bidragit till den borgerliga regeringsalliansens bildande och framgångar. Annie Lööf var formad av det superliberala ungdomsförbundet CUF där hon varit ordförande fram till 2007. Var årets stämma hålls vet jag inte.  Det framgår inte av programmet. Det hördes avlägsna applåder då och då under Annie Lööfs tal. Enstaka människor kom och gick på scenen. Och i programmet finns avbrott för lunch och middag. Så helt pandemidigitalt är det inte. Men för mig kändes det mer som ännu ett Zoommöte än som en centerstämma när jag lyssnade på hennes tal. Skillnaderna i kulturgeografi mellan jämtländska Åre och ett digitalt vartsomhelst är stora. Skillnaderna i politiskt innehåll och lutning mellan 2011 och 2021 känns emellertid större än de kulturgeografiska kontrasterna.

Annie Lööf höll ett bra och öppet tal i det stora hela. Inledningen var briljant: "Vi hör ljuden av Sveriges framgångar och problem varje dag, varje timme, varje minut", sa Lööf och målade med en betydligt bredare pensel än vad som varit fallet tidigare där framåt och framgång har varit helt dominerande ledord. Problemen har varit märkligt frånvarande i partiets framtoning. Hopp och möjligheter ska givetvis inte förträngas. Men blir det för enahanda samhällsbilder som kablas ut- bara framgång eller bara elände - så blir budskapen polariserande och segregerande visavi verkligheterna. Annie Lööf kändes i det avseendet mer trovärdigt bred den här dagen. Visst envisas Lööf med att i onödan bygga upp konflikter mellan nationella och globala insatser i klimatpolitiken. Och nog har jag svårt att ta utpekandet av SD som en demokratins fiende nummer ett på riktigt allvar. Men kanske kan vi få en spänstig debatt om demokrati och politik på köpet?

Framförallt hoppas jag att Socialdemokraterna på allvar förstår att Centerpartiet är den solklart bästa partner som kanske finns tillgänglig. Inte därför att C skulle luta åt vänster; sådant prat är bara fånerier. Utan därför att Sveriges problem och möjligheter behöver tas om hand på en sakligt bred mittenplatta där C och S har chansen att såväl förstärka sina bästa sidor som att fasa ut sina värsta snedträffar.