Tidigare i veckan högtidlighölls två minnesdagar. Tisdagen den 26 januari var det exakt hundra år sedan som Sveriges riksdag fattade det slutliga och bekräftande beslutet om att införa allmän och lika rösträtt för myndiga män och kvinnor. Onsdagen den 27 januari påmindes vi om Förintelsen; det största brottet mot mänskligheten som vi känner till. Den 27 januari för 76 år befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau. I det Tyskland som senare skulle komma att bli hemmabas för Förintelsens ideologer och entreprenörer i det nazistiska regeringspartiet infördes allmän rösträtt redan i november 1918. 

Den 24 mars 1939 publicerade Svenska Dagbladet en artikel av den dåvarande brittiske marinministern Winston Churchill. Artikelförfattaren skulle ungefär ett år senare komma att utses till premiärminister; ett uppdrag han visade sig vara som klippt och skuren för under andra världskriget. I Svenskan publicerades hans inlägg som en så kallad "understreckare"; en artikel som är längre och mer grundligt djuplodande än det sedvanliga kulturmaterialet i tiden. Vilket väl Churchill, som utöver krigsframgångarna som en av nazisternas verkliga betvingare, belönades med Nobelpriset i litteratur 1953, utan problem kan sägas ha levt upp till. I SvD några månader före utbrottet av andra världskriget så konstaterade Churchill att: "Ingenting är sannare än talesättet: "Varje folk har det styre det förtjänar”. Men medan det tar många århundraden att bygga upp en god styrelseform, som vilar på och är symbol för en hygglig mänsklig samlevnad, så kunna några få ödesdigra månader vara nog för att kasta både styrelseformen och den hyggliga samlevnaden över ända."

Storbritannien, som var senare än många andra länder i Europa med att införa allmän och lika rösträtt för kvinnor och män, tog kort sagt ett betydligt större ansvar än till exempel Sverige - för att inte tala om Tyskland(!) - för att stå upp för de mänskliga rättigheterna och mot tyranniet och mot Förintelsen.

Det sedelärande i den gångna veckans högtidshållande av minnesdagar är därför att allmän och lika rösträtt inte i sig själv är ett pålitligt vaccin mot folkmord och krigsvansinne. Den parlamentariska demokratins lika rösträtt är såklart ett slags viktig formel för alla människors lika värde. Men demokratin går mycket djupare än så. Demokrati är ett styrelseskick för likar som kan förlika sig med varandra och som inte låter sig hetsas av makthavare att istället rösta för att göra lik av varandra. Så hänger det ihop.