Där skissar Dousa på ett antal reformer som krävs för att få till den där massintegrationen av de (enligt SCB) ungefär 800 000 vuxna människor i Sverige - varav de flesta är utomeuropeiska invandrare - som inte försörjer sig genom arbete. Det är naturligtvis ingen lätt sak. Den svenska situationen är dubbelt bakvänd och det finns få användbara historiska lärdomar och erfarenheter att luta sig mot. De som säger att "vi har klarat det förut och vi ska klara det igen" står på skakig grund.
Det normala läget för invandring i stor skala är nämligen att folk söker sig till länder och regioner där det finns goda chanser till arbete md hyfsad betalning som gör det möjligt för den arbetssamme att försörja sig, lägga undan en slant och arbeta sig uppåt och framåt; kunna ge barnen bättre livsmöjligheter. Sverige har tidigare varit ett sådant invandringsland. Vi har också erfarenheter av att vara ett extremt utvandringsland där en stor del av de mest aktiva och målinriktade medborgare lämnade det "befästa fattighuset" Sverige för att söka lyckan på andra sidan Atlanten. Den stora europeiska arbetskraftsinvandringen under rekordåren mellan krigsslutet och fram till början av 1970-talet bidrog starkt till att berika Sverige samtidigt som invandrarna tjänade pengar genom att ofta arbeta mer än svenskarna. Den stora utvandringen - mellan 1850 och 1910 lämnade en miljon människor Sverige för att åka till USA - gjorde däremot Sverige allt fattigare och allt sämre. Ett bra land behöver kort sagt bra chanser för sina arbetare att kunna få det bättre.
Den miljon människor som på senare tid lämnat regioner i Afrika och Mellanöstern för att ta sig till Sverige har som grupp betraktad väldigt svårt att försörja sig genom arbete. Kunskaper och färdigheter i gruppen matchar helt enkelt inte svensk arbetsmarknad. Bidragsförsörjningen är dominant i gruppen. Det dubbelt bakvända är att både Sverige och väldigt många av invandrarna blir mer fattiga i den svenska situationen. Och utan arbete; hur ska folk och Sverige kunna få det bättre?
En del av Dousas reformförslag kommer nog att genomföras av S och/eller M. Fler bidrag behöver till exempel kopplas till kvalificeringsregler. Det jag har svårast för är Dousas förslag om "enkla jobb". Inte för att det är något fel på enkla jobb. Vad jag inte förstår är vem i det privata näringslivet som ska betala för alla dessa enkla jobb? Som inte finns därför att de inte behövs?