Antydningarna från Finland om att man möjligen vill gå före Sverige in i Nato kan visserligen delvis ha samband med det kommande finska riksdagsvalet. De finska utspelen om en egen fil i anslutningsprocessen kan även vara ett sätt att öka trycket på stora Natomedlemmar att få Turkiet att ta reson när det gäller det svenska medlemskapet. Rimligtvis ligger det i Natos intresse att ha hela Norden med i föreningen. 

Det ska dock inte förnekas att Sverige har problem med sammanhållningen. Många sätter uppenbart andra intressen och lojaliteter före Sveriges behov av säkerhet och samarbete med övriga västmakter. Vissa går ryssarnas ärenden, kommunister från all världens länder inklusive det svenska Vänsterpartiet ser hellre PKK: s terrorflaggor än Natoflaggan vaja över Sverige. Nyans partiledare hetsar i turkisk media mot Sveriges behandling av muslimer. 

Och i svensk media antyds gärna att Sverigedemokraterna har något att göra med dansken Paludans koranbränning vid turkiska ambassaden nyligen. Vilket var en händelse som Erdogan givetvis använder maximalt för att slå mot Sverige som ett muslimhatande extremistland. Vilket förstås inte gör Sveriges Natoansökan lättare för tillfället. 

Skulle det vara så - vilket jag i och för sig inte har sett ett enda bevis för - att det finns direkta kopplingar mellan ledande politiker i Sverigedemokraterna och extremistaktioner riktade mot svenska säkerhetsintressen; ja då är det givetvis en besvärande skandal för statsministern och hans regeringsunderlag där SD ingår. Men som sagt; den direkta SD-kopplingen verkar inte vara så mycket mer än rykten och önsketänkande från dedikerade regerings- och (intill alldeles nyligen i vart fall) Natomotståndare. 

Den som lockat koranbrännaren Paludan att djäklas med Sverige, Turkiet och Nato tycks främst ha varit högerprovokatören och journalisten Chang Frick. I en intervju med SVT (24/1) tillbakavisar Frick allt ansvar för att koranbränningen skulle ha förstört Sveriges chanser att komma med i NATO: "Om jag, genom att betala 320 kronor i en administrativ avgift till polisen, sabbat ansökan så stod den nog från början på jävligt skakig grund." Där har ju Frick onekligen en poäng.

Provokatörer får vi leva med. Men nu, likt under andra världskriget, så finns det givetvis någonstans en gräns för när privata politiska uppfattningar inte längre kan tillåtas riskera liv och säkerhet för svenskarna och det svenska samhället. Var gränsen går är svårt att säga. Men att förneka att den finns; det är inte seriöst.