Ledarsidorna diskuterar om regeringen gör rätt eller fel när man väljer att inte förlänga kontrakten med bland andra generaldirektören på Migrationsverket. Diskussionen är i sig apart. Regeringen styr riket och en väsentlig del av styrandet består av att utse chefer på de statliga myndigheterna. I dagens makabert uppskruvade medieklimat så kastas dock all politik, även helt ordinär sådan, in i ett slags låtsasvärld där idealistiska föreställningar helt överflyglar förhållanden på marken.
Tove Lifvendahl på SvD: s ledarsida är en förnuftig röst i sammanhanget. Hon pekar på att SD-politiker givetvis passar på att ge sin bild (med sina typiska ord) av varför Migrationsverkets GD lämnar. Hon pekar också på varför vissa inom S, av sina skäl, ser till att öka SD: s genomslag genom att kraftigt överdriva SD: s inflytande: "Mer tacksamma danspartners än de panelhöns till socialdemokrater som deppar på bänken finns inte", sammanfattade Lifvendahl.
DN: s politiska chefredaktör Amanda Sokolnicki simmar i samma ungerska insjö där många andra opinionsbildande storstadsliberaler och några tidigare S-statsråd och statsvetare plaskar runt. Vilket betyder att de tolkar allt som händer i tillvaron som tecken på att SD förverkligar sitt ideologiska projekt om att omskapa Sverige till en kopia av ett rättsosäkert Ungern. Vilket förstås är rena rappakaljan. Sverigedemokraterna är lika lite som Socialdemokraterna på väg till något ideologiskt lyckorike.
SD och S är däremot fullt upptagna med att sköta sina kort på sådana sätt att de kan återkomma (S) respektive debutera (SD) som regeringsbildande parti. Sokolnicki anför tidigare politiska "övertramp" av S- och MP-statsråd som ett slags alibi för SD att nu bete sig likadant. Vilket enligt henne ökar risken för att hennes världsbild - att varje litet SD-steg är en del av ett radikalt ideologiskt projekt – avfärdas som "stickspår".
Många liberaler har aldrig förstått S och de förstår inte SD. Där liberaler alltid anar idéer om "socialism och fascism" har S oftast lutat sig pragmatiskt mot verklighetens snedfördelningar. I nuet är det SD som är bland de mest pådrivande när det gäller tunga samhällsproblem inom migration och kriminalitet. Och S huvudstyrka är på väg att springa ikapp. Vilket är bra. Om det nu skulle vara så att Ungern lurar i vassen så beror det i så fall på att den rättsosäkra kriminaliteten och utanförskapets enklaver tillåts breda ut sig än mer. Och inget annat.