Flyttlasset med de tre barnen gick från Tranås. Där hade Maj född 1927 träffat Arne född 1929. Hon reste från Vetlanda där hon arbetat som sjuksköterska för att gå på en bibelkurs som anordnades av Missionsförbundet i Tranås. Pastorn i Tranås bad Arne att möta Maj vid tågstationen. Arne lånade församlingsmedlemmen "Skinn-Davids" bil och körde Maj till den familj där hon skulle vara inneboende under bibelkursen. De fick upp ögonen för varandra och blev ett par.
Arne hoppade av realskolan i 15-årsåldern för att börja arbeta vid det Kungliga Postverket. När familjen flyttade till Skärblacka var han 36 år och inträdde i ämbetet som postmästare. Maj var 38 år och började arbeta som distriktssköterska. Maj och Arne kom att under mer än 50 år bli två av stöttepelarna i Skärblacka missionsförsamling.
Nu på lördag och söndag är det plats för minnen, fest och jubileum i Skärblacka Missionskyrka. Det har gått 150 år sedan Kullerstads missionsförening den 11 oktober kunde hålla sin första gudstjänst i sitt egenbyggda missionshus på en tomt vid Skärblacka-Grensholmsvägen som skänkts av Mathilda Pamp på Ljusfors gård. Många ortsbor skänkte virke och träd till bygget, den unge prästen Charodotes Meurling skänkte 100 kronor (vilket var en ansenlig summa) och rådmannen J.F. Wellenius i Norrköping lånade ut 1800 kronor till den husbyggande väckelserörelsen. 1957 flyttade Missionsförsamlingen till den nya Missionskyrkan på Mosstorpsvägen mitt i Skärblacka. Sedan början på 2010-talet är Missionsförbundet en del av den nya Equmeniakyrkan som samlar frikyrkomedlemmar från många håll.
1974 firade Missionskyrkan i Skärblacka sitt 100-årsjubileum. Jag citerar ur jubileumsskriften som gavs ut vid det tillfället: "De första missionsvännerna var inte en hop världsfrånvända människor, utan de levde med i sin tids politiska och kommunala frågor." Så var det och så är det.
Missionsförbundarna Maj och Arne Lindgren var och är i allra högsta grad samhällsnärvarande på så många olika sätt. Arne var kommunpolitiker för S i Skärblacka vid sidan av sina många och olika uppdrag i församlingen och i kombination med sitt arbete på posten i Skärblacka. Som lokalpolitiker var han bland annat med om att besluta om bygget av Vickelbygården; ett vackert och fint äldreboende som invigdes 1985 och som i mångt och mycket har präglats av den danske läkaren Christian Östergaard som under många år var verksam i Skärblacka. Sedan ett par år tillbaka bor, som sagt, Arne och Maj i en av de två parlägenheterna på Vickelbygården.
Maj Lindgrens arbete som distriktssköterska förde bokstavligen henne ut till Skärblackabornas hem. Hon besökte små barn och hon besökte äldre med sjukdomar och andra skavanker. Närvaron i Skärblackas samhälle förstärktes av familjen Lindgrens folkrörelsearbete i Missionsförsamlingen. Arne var sångledare under ett halvt sekel och ordförande i församlingen under många år från 1991 och framåt. Han var som basist en aktiv medlem i orkestern "Soffgruppen" som under många år spelade i missionshus och på äldreboenden i trakten. Maj var ungdomsledare för kyrkans yngsta scouter "nyingar" och tillsammans med Arne och flera andra familjer arrangerade hon resor och utflykter och evenemang av allehanda slag.
Jag känner starkt för folkrörelsemänniskorna Arne och Maj Lindgren likaväl som för Ann-Christine Ohlsson - den nuvarande ordföranden i församlingen i Skärblacka. De är demokratins outtröttliga grovarbetare som aldrig ger sig. Vi bör gå i deras fotspår.