Tidigare då Socialdemokraterna stadigt lockade minst 40–45 procent av väljarna vid de allmänna valen så var det rätt naturligt att ”alla” talade om just Socialdemokraterna. Intressant nog så har det socialdemokratiska partiet lyckats behålla förmågan att stå i den politiska tillvarons mest omtalade mitt även när röstandelarna nu ligger runt 25 procent. S har förvisso inte släppt ifrån sig rollen som Sveriges största parti. Men läget är ändå helt annorlunda jämfört med förr. Enligt en opinionsmätning (DN-Ipsos 29/9) har vi nu tre partier mellan 21- och 25 procent. Likafullt så talar ”alla” fortsatt om Socialdemokraterna. Vad det handlar om är att partiföreträdare helt oblygt intar ibland "absurda positioner" i olika frågor. (För att låna ord av en anonym miljöpartist i DN 26/9.) Övriga partier tappar lätt fokus på sina egna positioner utan ”alla” börjar istället tala om S och deras absurda position. Att inte vara helt förutsägbar är kort sagt en del av det socialdemokratiska beteendemönstret. Den alla talar om – även om alla skäller – får mycket uppmärksamhet. Kampen handlar om vilka bilder av hur det förhåller sig i samhället och politiken som sätter sig i medborgarnas huvuden. Under många år har S i armkrok med Aftonbladets ledarsida ägnat kraft och tid åt att beskriva ett eventuellt samarbete mellan M och SD som en nazistisk förtrupp som på vägen mot 1930-talet kommer att rasera löntagarnas trygghet och ekonomi och förstöra allt det ”som vi älskar med Sverige.” Jag är personligen djupt kritisk till sådant kampanjande. Grova överdrifter och påhitt förråar politiken och den som sår vind kan få skörda storm. I det bombtäta Sverige ökar dessutom antalet galningar per ytenhet som kan tänkas vilja ta saken i egna händer när statsministern och stora tidningar varnar för att Hitler går och bidar sin tid i riksdagen. Hur som helst; de grova kampanjerna fick ”alla” – i det här fallet främst M och SD – att tala mycket om S och mindre om sig själva. Men upplägget har inte varit framgångsrikt. Varken M eller SD har tappat stöd i opinionen; snarare tvärtom. Man ska inte överdriva betydelsen av enskilda utspel. Den nyvalda SSU-ledningens debattartikel i Expressen (1/10) där det pläderas för att S bör söka stöd hos SD för att driva igenom vänsterkonservativt lutande förslag om högre pensioner och lägre arbetskraftsinvandring kan dock tolkas som ett försök att testa nya förhållningssätt till S huvudutmanare SD. Och ännu en gång talar alla om Socialdemokraterna.