I maj månad 2011 samlades några politiska tänkare och aktörer på Engelsbergs bruk för att hålla ett antal anföranden på temat "den nya borgerligheten." Av detta blev en antologi som gavs ut 2011. Innehållet är väl värt fortsatta diskussioner nu när vi efter snart 11 år har något av ett, i vart fall påbörjat facit för hur det hittills har blivit med den nya borgerligheten.
De borgerliga partierna M, C, KD och FP (numera L) hade 2010 vunnit fortsatt regeringsinnehav under statsminister Fredrik Reinfeldt. De borgerligas alliansregering hade börjat formeras ungefär ett år före riksdagsvalet 2006. Partierna omprövade, diskuterade öppet och samlade ihop sig för att på allvar kunna utmana Socialdemokraterna om regeringsmakten på ett mindre slumpartat sätt än tidigare. De borgerligas historia präglades mer av splittring än av gemenskap.
Michael Arthursson är partisekreterare i Centerpartiet; ett uppdrag han haft i ungefär ett halvår då han talade på seminariet på Engelsbergs bruk. Arthurssons kapitel i antologin har rubriken "Faderligt förvaltande eller frihetligt förnyande?" Han inleder med de stora linjerna: "Alliansen har gjort slut på ett långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav (--) Alliansen har dessutom gjort ångestladdade borgerliga akilleshälar (sunda statsfinanser och hög sysselsättning) till politiska styrkor."
Det är i stort riktiga påpekanden från partisekreterarens sida. Alliansen gick hårt in för att vara minst lika bra som S på statsfinanser och sysselsättning. Vilket både är bra för Sverige och helt nödvändigt för den som vill utmana det helt dominerande regeringspartiet. Alliansen gjorde inte "slut på" S maktinnehav. De senaste 8 åren har S regerat. Men det är en annan socialdemokrati än tidigare. Inte alls sämre i mina ögon. Men annorlunda.
Arthursson ger en bild av att det "faderligt förvaltande" har tagit över från de mer "frihetligt förnyande" idéerna på skatte- och bidragsområdet som var en stor del av innehållet under den första mandatperioden 06-10 för Alliansen. Arthursson vill ha mer idépolitik framåt. Sverige som "nybyggarland"är en punkt: "Vi behöver fler afrikaner, kineser, indier, amerikaner och européer som vill komma till Sverige", skriver han. I september 2011 valdes Annie Lööf till partiledare. Minns hennes kris med utkastet till idéprogram där inte minst Arthurssons invandrande nybyggare ställde till rabalder. Där började nog den nya borgerligheten att spåra ur.