Utspelet kom från socialminister Lena Hallengren och hade konkret formen av en så kallad lagrådsremiss om att under tre månader ge regeringen makt att i praktiken stifta lagar på egen hand. Som motiv anfördes den pågående Coronakrisens fortsatta och kanske stegrade behov av snabba och ingripande beslut. Enligt regeringen är det oklart om Smittskyddslagen ger regeringen det lagliga stöd som krävs för att till exempel stänga hamnar, vägar, restauranger, med mera. 

Utspelet möttes av starkt kritik från främst Moderaterna och Vänsterpartiet medan Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna föreföll vara beredda att ge regeringen vad regeringen ville ha. Enligt socialminister Lena Hallengren drar regeringen nu tillbaka sitt förslag för att istället hörsamma moderaternas uppfattning att riksdagen i efterhand ska kunna lägga in sitt veto mot regeringsbeslut. 

Vi får väl se var det landar när dimman skingrats. I dagens sken framstår saken hur som helst som mycket märklig. Det är svårt att se att regeringen har något behov av att runda riksdagen. I sakpolitiken finns knappt någon opposition. Regeringen agerar hörsamt framförallt på förslagen från Moderaterna som väl får sägas vara det mest aktivt pådrivande partiet. När det tidigare fanns ett behov av att förebyggande syfte få till en lag som gav regeringen möjlighet att stänga grundskolor/förskolor så deltog riksdagens åtta partier i ett samfällt grupparbete i Utbildningsutskottet. Saken var klar på ett par dygn. Jag har svårt att föreställa mig att det inte skulle ageras på ungefär samma och unisona sätt om regeringen ville göra det och/eller detta. 

Var det ett sätt att försöka visa handlingskraft: Här har vi en regering som inte ens väjer för att köra över riksdagen och demokratin om det handlar om att rädda liv och att stoppa smittan!? Eller var det bara något som började gå åt fel håll i regeringskansliet och som sedan blev värre? Så kan det ha varit. Sådant händer. 

De två regeringspartierna har tillsammans 116 mandat i riksdagen. Det är ett för tanigt underlag för att ens tänka tanken att sätta sig över riksdagen.  Löfven borde gå åt andra hållet istället. Involvera främst de två stora oppositionspartierna i riksdagen; då kan det bli riktigt snabba och förankrade förslag. På lite sikt ska partierna heller vara rädda för kritik och debatt. Där alla tänker lika blir det som bekant inte särskilt mycket tänkt.