Vänsterpartiet inledde sin kongress på mässområdet Elmia i Jönköping på onsdagseftermiddagen. Partiledaren Nooshi Dadgostar höll öppningstalet: "Skrävla och prata kan vem som helst göra", sa Dadgostar. Jag är där.

Det är trevligt, öppet och enkelt på en V-kongress. Arbetsordningen för de nästan fem dagarna av debatt och beslut ser ungefär likadan ut som för vilket annat parti som helst.  Men det finns också en del specialare. På onsdagskvällen görs till exempel ett avbrott för "separatistiska möten" och på fredagseftermiddagen påbjuds en "Internfeministisk halvtid." 

Vänsterpartister i allmänhet är också mycket förtjusta i ismer av olika slag. På kongressen ska partiet besluta om ett nytt partiprogram; det senaste antogs för tjugo år sedan. Partiets programkommission gjorde ett försök att pensionera några av ismerna - socialism, antikapitalism, ekologism, feminism, antirasism - för att på så sätt ge plats för ett mer vardagligt språk som slipar ner trösklarna till eventuellt nya väljare som är föga intresserade av marxistisk teori och ism-stapling. 

Programkommissionen/partiledningen fick jämka sina viljor mot de nästan tusen motionärer inne i partiet som motsatte sig förändringarna av programtexterna. 

Nooshi Dadgostar gav flera exempel på ett annat och mer vanligt-folk-anpassat-språk i sitt inledningtal. Det viktigaste för "oss i vänstern är att kunna visa på att samhället i morgon kan bli bättre för folk än det samhälle vi har idag."

Vi behöver "bli våra allra bästa jag" för att klara av att ta det ansvar som vi har för ett bättre samhälle", sa Dadgostar. 

Mycket står på spel.Och det som står på spel är ju inte i första hand orden och skrivningarna i partiprogrammet. Vad det handlar om - och vad partiledningen är ute efter som jag förstår saken - är att om inte Vänsterpartiet klarar av att blir ett mer folkligt och jordnära vänsterparti som klarar av att samarbeta med Socialdemokraterna om verkligheterna så kommer Moderaterna och Sverigedemokraterna att kunna utgöra stommen i kommande regeringar under många mandatperioder framåt. Så ser det ut. 

De stereotypa beskrivningarna i media om att ombuden på V-kongressen är ute efter att stoppa partiets vandring "högerut"; de beskrivningarna är alltför grunda och nostalgiska. De nitiskt vänsterosande ombuden är i själva verket de främsta entreprenörerna för ett mer högerstyrt Sverige.  

Det känns som att Nooshi Dadgostar i kombo med partisekreteraren Aron Etzler och den tidigare partiledaren och EU-valskandidaten Jonas Sjöstedt är i färd med att göra V regeringsdugligt. Försöket att plocka bort lite ismer ur partiprogrammet gav motståndarna en chans att visa ett vinnande motstånd, Vilket samtidigt ger partiledningen möjlighet att stå upp för att det vänstraste som finns att göra för tillfället är att stå upp för en politik där vanligt folk kan räkna med att få det bättre i morgon än vad de har det idag. 

Skrävla och prata har sin tid. Nu har vänstern att möta en annan tid där det gäller att se världens konflikter som sådana de är och inte som sådana de borde framstå enligt läroböckerna från anno dazumal.