Utan att här gå in på alla detaljer i rapporten så är Sahlgrens sammanfattande slutsats att "I de internationella mätningar som görs – PISA, TIMMS, PIRLS och ICCS – förbättras resultaten och Sverige är ett av toppländerna. Tittar man på elever med minst en förälder född i Sverige för att få bästa möjliga jämförbarhet med andra länder och över tid, är Sveriges skola bland de bästa i världen."
Så är det säkert. Och så bör det vara. Utan att förfalla till överdriven patriotism vill jag hävda att de allra flesta som bor i Sverige med minst en svenskfödd förälder i bagaget har goda chanser att tillgodogöra sig inte bara skolkunskaper utan har kod och nycklar till goda livschanser i det stora hela. När svensk standard i livet utanför skolan möter svensk standard i grundskolan så blir det kort sagt oftast bra. Så är det och så bör det vara i ett etablerat, rikt och fritt välfärdsland som Sverige.
Problemet är förstås att det som låter sig göras i en akademisk rapport - justera för de senaste tjugo årens mycket omfattande utomeuropeiska invandring - knappast låter sig göras ute i verkligheterna. De som bor här de bor här. I det verkliga livet går det inte - tack och lov -att justera bort en stor del av befolkningen för att få till bättre siffror och resultat.
Rapporten "Kunskapsskolans återkomst" har likafullt värdefulla poänger. Dels visar Gabriel Heller Sahlgren på de stora kvaliteterna i svensk grundskola. Svensk skola är bra för dem som är och/eller som gärna vill bli integrerade i den svenska standarden för samhällsliv i stort. Vägarna in till den svenska folkhemsstandardens gräddfiler är inte stängda eller helt villkorade med svenska föräldrar, perfekt svenska eller blek hy. Det är istället ansträngningen, viljan och noggrannheten i det personliga integrationsarbetet som avgör hur det kommer att gå.
Dels är hans rapport ett mycket gott pedagogiskt exempel på vad en misskött migrationspolitik ställer till med inom många samhällssektorer. Som till exempel skolan där skolminister Lina Axelsson Kihlblom och regeringen vid flera tillfällen torgfört viljan att påverka elevsammansättningen ute i de svenska grundskolorna. Skolministern borde låta sig inspireras av Sahlgrens rapport och inse att det viktigaste staten kan göra i det sammanhanget är att långsiktigt ansvara för en mycket stram invandringsregim. Med en sådan politik kan svensk skola på lite sikt tillhöra de bästa i världen även när alla elever räknas.