Byt von oben integration mot höga förväntningar på alla

Ali Osman är docent i pedagogik vid Stockholms universitet. Hans stora forskningsintresse är "övergångar". Ali Osman har i över ett decennium forskat om övergångar från bland annat utbildning och till arbete.

Pedagogik/sociologiforskaren Ali Osman och Folkbladets Widar Andersson möttes tidigare i veckan på ett möte i Stockholm. De fann varandra i synen på drivkrafter och övergångar.

Pedagogik/sociologiforskaren Ali Osman och Folkbladets Widar Andersson möttes tidigare i veckan på ett möte i Stockholm. De fann varandra i synen på drivkrafter och övergångar.

Foto: Annika Renestam

Krönika2023-04-29 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Övergångar är verkligen ett forskningsintresse i tiden. Är det något Sverige behöver så är det bättre övergångar. Övergångar från utanförskap till innanförskap, från arbetslöshet till arbete, övergångar från invandrare och till invandrad svensk och inte minst övergångar från defensiv och hukande socialtjänst till en aktiv socialstat som tar barns uppväxtvillkor på allvar. 

Tidigare i veckan träffade jag Ali Osman. Vi medverkade båda på ett möte om kunskap och skola som Friskolornas riksförbund arrangerade. Det han eftersträvar med sin forskning är att öka insikterna om inte minst invandrade människors institutionella villkor för social inkludering i det svenska samhället. 

Ali Osman vidgar verkligen vyerna från det lite inkrökta och politiskt stereotypa sättet att se på människor som vore vi enbart speglar av vår socioekonomiska och/eller etniska grupp. Tillsammans med forskarkollegorna Niclas Månsson och Carina Carlhed Ydhag har Ali Osman bland annat tagit fram rapporten: I skuggan av kulturellt kapital – om konsten att omforma habitus för skolframgång. (2021) (Googla på "habitus"; det fick jag göra.)

Att läsa rapporten och intervjuerna med invandrarungdomar som lyckas i skolan, trots uppväxter i låg- eller outbildade familjer är att påminna sig om hur svenska arbetarungdomar under första delen av förra seklet omformade sig för skol- och livsframgång. Stödet i familjen var inte akademiskt utan emotionellt. Drivkraften var chansen att få det bättre. Man var beredd att försaka annat för att gå på kvällskurser, läsa böcker, gå på brevskolor, språkkurser, vinterkurser på folkhögskolor, fackliga utbildningar. Man tog tillvara på de resurser för framgång som skickliga lärare är. 

Övergången då var från ett fattigt klassamhälle och till ett rikt folkhem. Övergången nu handlar om att gå från systemhotande sociala problem och samhällsbärande brister och till ett stärkt Sverige som struntar i etnicitet och von oben integration utan istället har höga förväntningar på alla.

På mötet om kunskap och skola träffade jag också Damian Brunker som är rektor på Sveriges största grundskola; Internationella Engelska Skolan i den utsatta förorten Fröslunda i Eskilstuna. Nästan bara invandrarbarn och 97 procents behörighet till gymnasiet. Här finns starka drivkrafter för övergångar till ett bättre Sverige.