Busch och Persson bör inspireras av Jimmie Åkesson

Det är förstås kamp om strålkastarljuset då en trepartiregering ska presentera viktiga nyheter. Men strålkastarljus skapar inte enbart glans och ära.

Jimmie Åkesson vet vilka scener har går upp på och vilka han avstår. Ebba Busch och Johan Pehrson behöver tänka till på det området.

Jimmie Åkesson vet vilka scener har går upp på och vilka han avstår. Ebba Busch och Johan Pehrson behöver tänka till på det området.

Foto: TT

Krönika2023-01-19 14:43
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Scenljuset vid regeringens pressträff om militärt stöd till Ukraina på torsdagsförmiddagen 19 januari avslöjade att KD: s Ebba Busch och Liberalernas Johan Pehrson var partiinkvoterad utfyllnad. De hade ingen funktion i sammanhanget och borde ha lämnat hela scenen till försvarsministern Pål Jonsson och statsministern Ulf Kristersson; trots att båda två är moderater. Busch och Pehrson har helt andra ansvarsområden i regeringen; det är där de ska försöka glänsa.

I samverkan med statsministern, som ju ansvarar för policyfrågorna i allt som regeringen gör, var det här Pål Jonssons pressträff. Sverige ska bland annat skänka pansarvapen, bepansrade stridsfordon och ett antal - kanske upp till 20 pjäser - av det omtalade artillerisystemet Archer B. 

Det var bra besked från Jonsson och Kristersson. Riksdagens partier är informerade och det finns ett stabilt stöd från S, SD och C för det nya stödpaketet. Pressträffen blev extra bra genom en insats från Svenska Dagbladets reporter på plats. Hon frågade statsministern att om det nu stämmer som Kristersson säger att "Ukraina slåss för oss alla i väst; varför ger vi i så fall inte allt till Ukraina utan bara lite av det vi har?"

"Det är en mycket bra fråga", svarade Kristersson inledningsvis. Och det är det verkligen. Hennes fråga fordrar filosofiskt laddade svar; absolut inte floskler. Kristersson och Jonsson fann svaren i ett resonemang om att med "allt och alla" avses nog egentligen en "avvägning" mellan Sveriges behov av att kunna försvara sig själv, behovet att förstärka Ukrainas försvar och behovet av att markera samhörighet med väst. Så är det nog.

Expressens reporter på plats bidrog också positivt till innehållshöjden i pressträffen. Han frågade statsministern om han höll med samarbetspartiet SD: s Jimmie Åkesson som sagt att president Erdogan i Turkiet (som ju gör vad han kan för att få bättre betalt för att släppa in Sverige i Nato) är en "islamistisk diktator"? Det gjorde nu inte Kristersson men "I Sverige får man säga vad man vill", sa statsministern. 

Åkesson vet - till skillnad mot Busch och Pehrson - vilket strålkastarljus han helst ska söka. Han vet (1) att SD inte får bli för lika Moderaterna och han vet (2) att han inte får släppa iväg hela populist- och "sanningssägarscenen" till tokvänstern. Moderaterna borde å sin sida veta att det kloka militära stödet till Ukraina inte vinner på att presenteras vid ett partimingel vilket som helst.