Sjukvård, skola och utbildning, lag och ordning, invandring/integration, landets ekonomi, klimatet, energipolitik, äldreomsorg, försvaret och miljön. Enligt analys- och undersökningsföretaget Novus är dessa tio sakpolitiska områden de frågor som väljarna håller som viktigast i januari i år. Novus noterar inga större förändringar på tio-i-topp-listan jämfört med den mätning som gjordes i november månad 2023. Vilket väl är högst rimligt. Viktiga samhällsfrågor tenderar att vara ungefär lika viktiga under ganska långa tider. Som i alla sådana här sammanhang så kan det vara svårt att veta vad de som svarar på enkäterna egentligen menar med "viktig fråga". Är den "viktig" därför att den är så bra eller är den "viktig" därför att det finns stora problem som behöver åtgärdas? Jag antar att de svarandes olika ingångar i frågor tar ut varandra.
Oavsett hur problematisk varje enskild sakfråga kan uppfattas vara så är det därför framförallt på dessa tio områden som väljarna har störst förväntningar på politikerna. Det framgår inte i vad mån väljarna också är beredda att byta parti för att få bättre drag under galoscherna på något eller några politikområden. Grundantagandet är att det är tämligen få frågor som har stora inbyggda partibytarkrafter. Enligt valforskarna på SOM-institutet i Göteborg så står invandringsfrågan i särklass i det sammanhanget. När både S och M gjorde stora avsteg från den nedtonade restriktivitet som traditionellt präglat invandringspolitiken i decennier och när SD samtidigt visade stor skicklighet i invandringspolitisk tydlighet; ja då gick väljarna i stora skaror till SD.
Idag återstår inte särskilt mycket av de stora invandringspolitiska skillnader som fanns tidigare mellan SD, S och M. Faktum är att liknande samsyner mellan partierna även gäller för många av de andra sakfrågorna på väljarnas topplista. Vilket kanske förvånar en och annan som låter sin omvärldsuppfattning påtagligt färgas av ytterkantssajter och/eller av retoriska bråk och "skandaler" mellan etablerade toppolitiker. Den kraftiga polarisering som fladdrar runt i samhället lever dock ett liv för sig själv. I väljarnas stora och tunga frågor och samhällsproblem råder mer av konsensus och stiltje än av grundläggande konflikter. (Jag utgår här från de tre större partierna som har 70-75 procent av väljarna i sina led.)
Baksidan med denna sakpolitiska samstämmighet är förstås att den göder polariserade bråk om moskéer, skolägare, youtubers, islam och annat. Vilket väl får anses vara uthärdningsbart så länge den sakpolitiska stabiliteten finns där.