Blindhet för vinklar skadar trovärdigheten i media

Det är bra och rätt journalistik att påtala när en president uppenbart ljuger. Att vara blind för sina egna vinklar är däremot skadligt för trovärdigheten.

Det är bra och rätt journalistik att påtala när en president uppenbart ljuger. Att vara blind för sina egna vinklar är däremot skadligt för trovärdigheten.

Foto: Patrick Semansky

Krönika2021-01-10 06:14
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den 6 januari eggade president Donald Trump sina trupper i Washington och upprepade än en gång sina lögner om att valsegern stulits från honom och från republikanerna. Trump uppmanade visserligen sitt folk på utomhusmötet att ”Go home” – det gick inte att stoppa ”vänsteretablissemangets” stölder. Men det dominerande innehållet i Trumps tal gick i rakt motsatt riktning. Vi vet hur det gick. Ett hundratal av de värsta i mobben på mötet tog sig in i kongressbyggnaderna och orsakade tumult och skräck. Jag lyssnade på en journalist i CNN: s nyhetssändning som tydligt och klart markerade avstånd mot Trumps uppgifter om det stulna valet. Det var i mina ögon rätt och riktigt av journalisten. Nyhetsbolaget sände från Trumps tal och nyhetsbolag för anständig nyhetsmedia ska inte skriva folk på näsan om vad de ska tycka om vad som sägs i nyhetsinslagen. Men det går rimligtvis en gräns vid vad som utan överdrift kan sägas vara en anstiftan till statskupp; även om det inte var vad Trump menade och även om det aldrig hade blivit så. Det var kort sagt rätt av journalisten att i sändningen gå in och säga att ”här ljuger presidenten om valresultatet.” Det var en sakupplysning i ett allvarligt läge. 

Senare på kvällen tittade jag på Aktuellt i SVT som rapporterade direkt från Washington. Vilket var en självklar nyhetsvärdering. Stormningen av Capitol Hill var en världsnyhet. Ganska snabbt flöt dock sändningen ut i vad jag kallar journalistvinkeln istället för nyhetsvinkeln. Reportern på plats och studion i Stockholm ägnade sig nu åt diskussioner om polisbevakningens storlek och beredskap vid Trumpsupportattacken jämfört med polisbemanningen vid tidigare våldsamma demonstrationer av organisationen BLM som spridit våld och förstörelse i många städer under 2020. Varifrån kom den jämförelsen? Varför blev det relevant att spela in den vinkeln? Att den snabbt blev stor i BLM-kretsar är självklart. Men varför blev den konspirationsvinkeln stor och relevant i svenska public service SVT? Jag tror faktiskt det är så att många journalister inte ens reflekterar över var i yrket ”självklara” vinklar kommer ifrån. De märker kanske inte ens att det är en vinkel att ställa ”goda” BLM mot ”onda” Trump och ”rasistiska poliser.”? Det är just denna vinkelblindhet som är problemet och som skadar trovärdigheten och som polariserar. Att säga ifrån när en president uppenbart ljuger och hetsar är däremot en helt annan sak. Det är kort sagt god och hedrande journalistik.