S och MP har kamperat ihop i regeringskansliet under sju år. Filosofiskt, politiskt och praktiskt befinner sig partierna mycket långtifrån varandra. När den tidigare folkpartiriksdagsledamoten Per Gahrton drog igång Miljöpartiet för ungefär fyrtio år sedan så var det en partistart som hade udden riktad mot allt det som socialdemokratin förkroppsligade. Miljöpartiet var emot städer, bilar, kärnkraft, konsumtion, industrier, centralisering, produktivitet, marknadsekonomi och världshandel. Att en anonym miljöpartist nyligen sa till Dagens Nyheter (26/9) att "jag behöver gå i terapi efter att ha suttit i regering med S", är därför kanske inte så märkligt. Även omvänt gäller att en och annan socialdemokrat nog knackar på terapeutens dörr efter sju år med Per Gahrtons ätteläggar. Dagens Nyheters reportage försöker ta tempen på det klimatpolitiska samarbetet/osamarbetet i regeringen. DN är ju en av de redaktioner som lagt journalistiken på hyllan när det gäller klimatfrågan. Man har istället valt att arbeta med en tydlig tendens i klimatrapporteringen som sträcker sig långt in på nyhetsplats.I nyhetsartikeln slås till exempel fast att den klassiska motsättningen mellan jobb (S) och klimat (MP) "anses alltmer irrelevant bland ekonomer. I takt med att världen ställer om, gäller det snarare att vara först i de gröna branscherna för att säkra framtida jobb och tillväxt – något som också flera regeringskällor inom S påpekar i DN:s granskning. Men de gröna vinsterna sker främst på längre sikt. I det korta perspektivet lever fortfarande motsättningen – och den är kärnan i ett flertal av konflikterna mellan S och MP."  DN: s påstående skulle vara rimligt om klimatnyttan i politik/åtgärder gick att fastställa utan minsta tvekan. Men så är det ju sällan. Klimatet är globalt. Minskade utsläpp i Sverige är inte särskilt värdefulla om de leder til ökade utsläpp i en annan del av världen. Kärnkraft är till exempel gå goda grunder en klimatpolitisk stridsfråga. Och vet DN och MP att det är bra för klimatet om Siemensarbetare i Finspång och Volvoarbetare i Göteborg blir arbetslösa därför att andra regeringar än den svenska ger stöd åt sina turbin- och bilindustrier? Är det klimatpolitiskt oantastligt att staten satsar stora mängder miljarder och mängder fossilfri el på att göra fossilfritt stål på ett visst sätt? Det finns tvivel - exempelvis framförda av professor Magnus Henrekson. S bör satsa hårt när klimatnyttan är tveklös. Men betala hellre MP: s terapinotor istället för att riskera arbete och välstånd på profetior och visioner.