Det finns numera en ganska stor enighet om att den svenska skolan inte fungerar väl. Även från borgerligt håll talas om glädjebetyg och att vinst går före kvalitet.
Högskolor vittnar om att elevernas kunskaper inte stämmer överens med de betyg de fått. Vår kanske mest prestigefyllda skola, Handelshögskolan i Stockholm, hotar med att införa ett eget antagningssystem. Det har visat sig att flera av de fristående skolorna, som har elever uppväxta i de mest välsituerade familjerna i Sverige, har satt betyg som vida överstiger deras faktiska kunskaper.
Statsministern är upprörd. Systemet med friskolor är ifrågasatt.
Mot den bakgrunden är det värt att påminna om varför vi har det skolsystem vi har. Upprinnelsen var att den kommunala enhetsskolan började bli alltmer ifrågasatt på 1970- och 1980-talen. I takt med att reallönerna steg började allt fler ställa högre krav på den offentliga sektorn inklusive skolan. Man borde få välja en annan skola om man tyckte att den som låg närmast var dålig.
Det resulterade i att en socialdemokratisk införde möjligheten att välja skola. Sedan kom en borgerlig och införde skolpengen, en check som eleven bar med sig. Därefter kom möjligheten att starta fristående skolor.
Från början var tanken att kooperativ och alternativa pedagoger skulle driva de fristående skolorna. Men ganska snart upptäckte privata investerare att här fanns pengar att tjäna. Intäkten var garanterad och fyllde man bara klasserna med tillräckligt många elever och höll nere kostnaderna så uppstod vinst.
”Det är de fem sista i varje klass som vi tjänar pengar på”, som Hans Bergström, en av grundarna till Engelska skolan förklarade.
När man skapar ett system där välfyllda klasser är själva förutsättningen för att tjäna pengar är det inte så konstigt om gränserna tänjs för att locka elever. Det kan vara erbjudanden om diverse förmåner, men det blir också lockande att ge bra betyg. Det sprider sig ganska snabbt på en ort om en skola får rykte om sig att vara generösare med betygsättningen.
Men betyg som inte motsvarar elevens kunskaper är lurendrejeri. Eleven har då inte de kunskaper som krävs för de fortsatta studierna och hoppar antingen av eller tvingas till ett hästjobb för att läsa i kapp.
Så kan vi naturligtvis inte ha det.
Samtidigt ska man inte kasta ut barnet med badvattnet. Möjligheten att välja skola går knappast att ta bort. Inte heller de fristående skolorna. I en kommande text ska jag försöka förklara vad man kan göra.