Rysslands våldsamma angreppskrig mot Ukraina och påskupploppens våldsamma attacker mot svensk polis är samhällshändelser som överskuggar allt annat. 

Inom ett par veckor eller så kan vi räkna med att statsminister Magdalena Andersson - kanske tillsammans med moderatledaren Ulf Kristersson - meddelar att Sverige tillsammans med Finland ansöker om medlemskap i den västliga försvarsalliansen Nato. Vilket är ett klokt och föga dramatiskt beslut. Vi är ett västland och har aldrig varit något annat. Ingen kan bli förvånad över att Sverige i tider av rysk aggression i vår närhet söker trygghet i väst. Det finns inte längre något att vara neutral emellan. Det finns heller inget att vara alliansfri emellan. Ingen vettig människa kan tänka sig att Sverige liksom velar mellan att ansluta sig till Moskva eller till Köpenhamn/Oslo/Helsingfors/Reykjavik/Washington/Kiev. Den saken är avklarad.  

När det gäller det inre våldet som hotar Sverige så höll Magdalena Andersson ett mycket starkt och naket anförande på torsdagen 28 april. Hon talade klarspråk om läget som vi befinner oss i. Magdalena Andersson talade om en mycket stor invandring som mött en för svag integration, för svaga lagar, för svaga åtgärder för att hindra inskolning till de kriminella gängen och för svaga insatser för att motverka långtidsarbetslöshet och bidragsberoende. Kort sagt; ett för svagt samhälle. "Så ser problemen ut", sa Magdalena Andersson. Det är lika befriande som helt rätt att tala på det viset. Besvärjelser om att "samhället alltid är starkare än gängen" gör ingen nytta när människor med egna ögon ser och upplever att det inte är sant. 

Magdalena Andersson höll ett oppositionstal. Hon öppnar sig därmed för kritik av slaget "och under de åtta år som ni har styrt så har våldet och skjutningarna ökat." Så är det. Och det är ett pris som är värt att betala för att nu ha skaffat sig en egen startpunkt för en ny politik som det finns starkt stöd för inom de två stora oppositionspartierna i riksdagen. Det finns goda utsikter för en långsiktig helhet där Sverige steg för steg kan avväpna gangsters, förvalta en stram invandringsregim, driva en robust socialpolitik, bryta bidragsberoendet, rusta polisen och riva segregerade kvarter. För Nato och mot våldet är en bra paroll i höstens val.