24 maj inleder Göta hovrätt sin behandling av den överklagade domen mot Esmeraldas mamma. Norrköpings tingsrätt dömde henne till fängelse i ett år och nio månader för grovt vållande till Esmeraldas död. Esmeralda - eller "lilla hjärtat" som hon kallas i pressen - står även i politikens centrum dessa dagar. Nyligen beslutade en majoritet i riksdagens socialutskott att tillsätta en egen utredning för att ta fram ett eget lagförslag för hur "barnets bästa" ska bli ett självständigt "rekvisit" (ett eget villkor) då man prövar om vård enligt Lagen om vård av unga - LVU - ska upphöra. 

Det politiskt pikanta i sammanhanget är att regeringen bara för någon månad sedan sände ut sin egen utredning om "barns bästa" i LVU på remiss. Regeringens utredare föreslog att "barns bästa" inte ska vara ett eget villkor då beslut om upphörande av vård ska fattas. "Lilla hjärtat" har kort sagt blivit ett slagträ i den politiska maktkampen. Vilket är begripligt. Med sin våldsamma död satte den lilla flickan allmänhetens och politikens ljus på barns utsatthet vid vårdnadstvister av olika slag. Kammarrätten i Jönköping - mot Norrköpings socialnämnds vilja - beslutade att tvångsvården av Esmeralda skulle upphöra och att hon skulle flytta från det familjehem där hon dittills levt sitt korta liv för att bo med sina föräldrar. Där hon enligt obduktionsprotokollet senare skulle avlida som "kraftigt undernärd och med 102 skador på kroppen, 4 narkotikaklassade preparat i och på kroppen, hjärnblödning, en bruten handled och lunginflammation."

Utan att ge mig in på det juridiska finliret så har regeringens utredare en poäng när hon avråder från att barnets förhållande i familjehemmet "barnets bästa" ska vara ett självständigt villkor när det prövas om tvångsvård - som beslutats om på grund av brister i barnets hemmiljö - ska upphöra eller inte. Hur man än vänder sig är barnomhändertaganden oerhört svåra frågor som kräver sina erfarna och kloka kvinnor och män i nämnder och i rättssalar. Jag hoppas att riksdag och regering landar i en lagtext som gör verklig nytta för barn och samhälle. Framförallt hoppas jag på att hovrätten avsevärt skärper straffet för Esmeraldas död. Det är ingen rättighet att vara vårdnadshavare för ett barn. Däremot är det en civilisationskritisk och personlig skyldighet att ansvara för och skydda det barn man är vårdnadshavare för.