Av moraliska skäl står man ut med Jomshof och Kakabaveh

För att kunna bilda regering med L och KD behövde Ulf Kristersson ett avtal med Sverigedemokraterna som inte ville/inte kunde ingå i regeringen.

Vilden Amineh Kakabaveh fick att avtal med S som ställde till problem för Sverige. Justitieutskottets ordförande Richard Jomshof har uttalat sig på sätt som ställer till problem. Ledarsidestexten resonerar om de politiskmoraliska aspekterna i sammanhangen.

Vilden Amineh Kakabaveh fick att avtal med S som ställde till problem för Sverige. Justitieutskottets ordförande Richard Jomshof har uttalat sig på sätt som ställer till problem. Ledarsidestexten resonerar om de politiskmoraliska aspekterna i sammanhangen.

Foto: TT/Montage Widar Andersson

Krönika2023-08-22 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I pusslet som behövde läggas för att få till ett regeringsskifte ingick också fördelningen av diverse tunga uppdrag i riksdag och regering.

Därför är det Sverigedemokraterna som styr över justitieutskottets ordförande Richard Jomshofs fortsatta politiska karriär. Det är inget konstigt med det. På motsvarande sätt styr Liberalerna och Kristdemokraterna över sina statsråd i regeringen. Så länge Kristersson anser att ändamålet att fortsätta regera överflyglar upprördheten över Jomshofs mycket olämpliga uppträdande i muslimska/islamska sammanhang; så länge kommer det ingen öppen kabinettsfråga från Kristersson. I grunden handlar det om moral av lite olika slag.

En hyggligt god moral med sunda uppfattningar om vad som är rätt och fel här i världen; det är en god reskamrat på livsfärden. Den som lever ett mångsidigt och dilemmarikt liv tvingas då och då att balansera den allmänt sunda moralen mot en "nyttomoral" där det egna utfallet av olika moraliska ståndpunkter vägs in i helheten. Att alltför ivrigt argumentera utifrån höga moraliska principer är därför sällan att rekommendera för partipolitiker som har eller som har haft tunga ansvarsuppdrag i samhället. 

Att kunna sitta kvar vid makten - ibland även till priset av moraliskt påfrestande förödmjukelser - är en inbyggd del av regeringspolitiken. Kristerssons företrädare på statsministerposten - Stefan Löfven och Magdalena Andersson - valde båda två att förhandla med den dåvarande politiska vilden och tidigare kurdiska gerillasoldaten Amineh Kakabaveh för att kunna sitta kvar vid makten. Ett av maktavtalen med Kakabaveh hade ett innehåll som sannolikt har mer än försvårat Sveriges inträde i Nato. På motsvarande sätt förvärrar nu Richard Jomshofs "hatiska" uppträdande på sociala medier Sveriges allvarliga ordnings- och säkerhetsproblem.

Partigängarmoral ger jag inte mycket för. För partigängaren uppträder den egna sidan alltid ansvarsfullt för Sveriges bästa medan den andra sidan alltid uppträder ansvarslöst av ren och skär makthunger. I realiteten är det ju så att den som vill stå ut med politik ibland får stå ut med både Kakabaveh och med Jomshof. 

Statsministern har enligt egen utsago "talat med" SD: s partiledare Jimmie Åkesson om Jomshof. Vad som sas dem emellan vet vi inte. Snart nog vet vi dock vilken av de tänkbara nyttomoraliska formlerna som segrat i sammanhanget. Hur det än går så är det Jimmie Åkesson som bestämmer.