Nu inträder antagligen något slags semester i inrikespolitiken. Inte på så sätt att verksamheten läggs ner; men på så sätt att medialiseringen av det politiska hantverket tar en välbehövlig paus.
SVT: s Agenda rundade i söndags kväll av sommarsäsongen med ett par förinspelade intervjuer med statsminister Stefan Löfven och med statsministerutmanaren Ulf Kristersson. Båda har ett knivigt år framför sig. Med siktet inställt på riksdagsvalet 2022 ska Löfven på sin kant försöka få till ett regeringsunderlag som är tillräckligt stort och som i vart fall kan vistas i samma rum utan att begära misstroendeomröstning. På den andra kanten ska Kristersson också försöka få till en regering som under hösten nästa år kan tolereras av den nyvalda riksdagen.
Intervjuerna med Löfven och Kristersson var intressanta och av helt olika karaktär. I Löfvens fall var - med ett viktigt undantag - reporterns frågor behållningen medan svaren stod mer i centrum I Kristerssons intervju. Statsministern fick frågor om varför det går nedåt för Socialdemokraterna; varför är det inte fler som röstar på partiet? Statsministern svarade "Därför att det finns fler partier i riksdagen." Vilket är ett sant och relevant svar. 1988 gick den sedan rösträtten etablerade fempartiriksdagen i graven då Miljöpartiet kom in. Valet 1991 kom Ny Demokrati och KD in i riksdagen och MP åkte ut. 1994 kom MP tillbaka medan Ny Demokrati åkte ut. Således en sjupartiregering sedan trettio år tillbaka och en åttapartiriksdag sedan 2010 då Sverigedemokraterna kom in utan att något annat parti åkte ut. KD och Miljöpartiet är fortsatt små och lite udda partier medan SD har ett folktycke i ungefärlig paritet med S och M. Medborgarna som röstar i valen har fått fler partier att välja mellan. Vilket har gjort konkurrensrymden besvärlig för S som också tampas med strukturella nedgångar sedan mitten på 1970-talet. Men S är fortsatt största parti vilket är en bedrift. Ulf Kristersson fick frågor om vilka "skillnader" han ser mellan M och SD? "Jag tänker inte på det viset; jag tänker på vilka likheter som finns mellan partier som kan forma ett regeringsunderlag." Det är ett bra och relevant svar. Löfven har å sin sida blivit smått fenomenal på att uttrycka sig obestämt och vagt i känsliga frågor. Vilket i vissa lägen och sedan årtusenden tillbaka är en viktig framgångsfaktor hos makthavare. Går det illa för S så är det Kristersson som om några år låter sig intervjuas utan att säga något som framstår som helt glasklart.