Arbetarfacken visar vägen när tjänstemännen flummar om angiveri

Några fackföreningar vill garantera rätten till välfärd för människor som inte har rätt att vara i Sverige.
En helt befängd idé.
– Ett sidoskutt i marginalen skriver Folkbladets Widar Andersson.


Anna Olskog och facket Sveriges Lärare har hamnat helt snett när det gäller en eventuell informationsplikt för offentliganställda. Det känns som, skriver Widar Andersson, som om motståndet mot SD har fått överflygla förnuftet och förståndet. Att sätta rätt till välfärd för människor som inte har rätt att vara i Sverige före ökad ordning och reda i samhället är en helt hopplös position.

Anna Olskog och facket Sveriges Lärare har hamnat helt snett när det gäller en eventuell informationsplikt för offentliganställda. Det känns som, skriver Widar Andersson, som om motståndet mot SD har fått överflygla förnuftet och förståndet. Att sätta rätt till välfärd för människor som inte har rätt att vara i Sverige före ökad ordning och reda i samhället är en helt hopplös position.

Foto: Jakob Åkersten Brodén/TT

Krönika2024-10-23 14:50
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dagens Nyheters rapporterar om saken (23 oktober) Längst går facket Sveriges Lärare. De talar om informationsplikten som vore den synonym med "angiveri" och utlovar juridisk hjälp till medlemmar som kommer att bryta mot en lag om informationsplikt när det gäller elever som befinner sig i Sverige på olagliga grunder. 

De övriga facken intar en mer saklig och vettig hållning när DN ställer frågor om hur långt de är beredda att gå för att bryta mot en möjligen kommande lagstiftning. Vilket är klokt. Att måla in sig i ett utrerat vänster/nyliberalt hörn som Sveriges Lärare har valt att göra är stötande visavi skattekollektivet som betalar för såväl lärarnas löner som för skolsystemet i stort. Det är också dumt eftersom vi ännu inte vet hur lagen till sist kommer att utformas och det återstår att se vilka offentliga tjänstemän som kommer att omfattas av informationsplikten. Det känns faktiskt som om aversionen mot allt som har med SD att göra har överflyglat förståndet i den annars sansade fackliga lärarkåren.

För ganska precis ett år sedan spelade jag in en podd med Kristina Edlund. Kristina Edlund är socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande i Linköping. Hon är en av de där kloka och förnuftiga politikerna som har hand om det allmänna ute i vårt långa land.I en intervju med den kommunala branschtidningen Dagens Samhälle (12 oktober 2023) sa Kristina Edlund apropå utredningen om en eventuell lagstiftning om informationsplikt: ""Jag tycker det är dubbelmoral att ena stunden säga sig vilja jobba bort skuggsamhället och sedan inte vara en del i det arbetet. Det kan jag som kommunpolitiker inte stå för." 

Vi talade en hel del om informationsplikten i vårt samtal i podden Widar Möter. "Jag är väldigt angelägen om att värna asylrätten där den som fått ett ja kan stanna medan den som får avslag på sin ansökan ska lämna landet. Att värna asylrätten har absolut inget med angiveri att göra". Så sant som det är sagt.

Sverige behöver ta ett gemensamt ansvar för att hålla olagligheter borta från välfärdens verksamheter och från arbetsmarknaden i stort. Fackföreningar som Byggnads, Transport och Hotell- och Restaurang strider varje dag för att det är människor som har rätt att vara i Sverige som arbetar i Sverige och på svenska villkor. Det är där huvudlinjen går. Några tjänstemannafacks vurm för skattebetalda olagligheter bör däremot ses mer som ett sidoskutt i marginalen.