Markus Uvell är opinionsanalytiker på Nordic public affairs och en profilerad opinionsbildare och författare med sina rötter i de högra korridorerna. 19 september publicerade sig Uvell på DN Debatt med en artikel på temat om varför S "måste gå till höger för att vinna tillbaka arbetarväljare." Teserna i hans artikel känns igen från hans bok "Bakslaget - radikalt etablissemang - konservativa medborgare" som kom 2018. I korthet bygger Uvells argument för S att gå till höger på de stora förändringar som skett i valkretsarna sedan SD på allvar etablerat sig som ett stort parti i rikspolitiken. Som bland annat SOM-institutet vid Göteborgs universitet har visat så har invandringsfrågan en sällsynt kraftig partibytareffekt ; inte minst hos arbetare och företagare. Som Markus Uvell själv visar i sina opinionsanalyser så har SD-väljarna - sedan de väl lämnat S - i hög utsträckning tillägnat sig mer traditionella högeruppfattningar när det gäller sådant som skatter, bidrag, arbetsrätt och offentlig sektor. Därav rådet till S att så att säga följa efter sina väljare högerut för att på så sätt öka chanserna att vinna tillbaka dem.
Min ståndpunkt är att svensk socialdemokrati är en egen konstart som under decennier av regeringsinnehav och samhällsansvar har formats genom anpassningsförmåga och följsamhet visavi medborgarnas skiftande stämningslägen och förväntningar. Önskeberättelsen i vänsterlägren är att S - typ sedan Olof Palme mördades - har gått från vänster (45 procent) till höger (28 procent) Som Markus Uvell visar är sådana berättelser just bara sagor. Samtidigt är S heller inget parti som genom att röra sig från vänster och till höger skulle återfå den forna glansen och procentmängden. Partiets främsta framgångsfaktor har varit att kunna glida mellan höger och vänster utifrån vad som lämpar sig bäst och utan att tala särskilt mycket om det. Sedan S bestämt sig för att klassa SD som ett slags högernazism så har man stängt högerfilen för sig själv. Därmed har man också - i vart fall för nu - stängt dörren för sig själva att använda sina främsta framgångsfaktorer. Januariavtalspartierna MP, C och L har knappt mätbara staplar när LO-väljarnas sympatier mäts. Även V har ett mycket svagt stöd bland arbetarväljare. Att gå i armkrok med MP är inget som stärker S aktier bland LO-väljarna. Det har kort sagt blivit mycket svårare för S att hålla den där pragmatiska bredden. Är det så att S är inne i ett hörn där de måste välja mellan höger eller vänster så tror jag tyvärr att det är kört.