I centrum för den skojfriska/ironiska/anklagande uppmärksamheten står försvarsminister Peter Hultqvist. Han slog fast i början av november förra året att Sverige aldrig - definitivt aldrig med honom själv som försvarsminister - skulle ansöka om medlemskap i Nato. Samme Hultqvist säger nu i början av maj i år - när han snart tillsammans med den övriga regeringen kommer att ansöka om medlemskap i Nato - att det är en styrka för Norden om alla länder är medlemmar i Nato, att försvaret av Norden då blir billigare och att med Sverige i Nato skulle skyddet av Baltikum stärkas.
Hultqvists hållning är att det inte är han eller regeringen som har ändrat sig utan att det är Putin som har ändrat sig genom att börja kriga i Ukraina. "Det finns ett före och ett efter 24 februari", säger Hultqvist och många andra. Vilket ju bara delvis är sant. Dels hände det faktiskt inte så mycket av S-omprövning under de första krigsveckorna. Snarare tvärtom. Dels och framförallt så har ju fördelarna och nackdelarna med Nato varit kända sedan den 24 augusti 1949 då den västliga försvarsalliansen startade upp sin verksamhet. Den som byter position från att säga tvärnej och till att säga ett solklart ja till Nato har därför ändrat sig, vägt för och nackdelar på ett nytt sätt beroende på ändrade förhållanden på marken. Inget konstigt med det. Men traditionens makt är stor: En socialdemokrat ändrar sig inte fastän hela världen kan se att det är just vad man gör.
Missförstå mig rätt. Jag är glad över att ledande socialdemokrater nu har en ny och bättre attityd i Nato-frågan. Jag är glad över att Hultqvist sitter kvar som försvarsminister. Jag önskar mig inte se honom med tagelskjorta på, rullande i tjära och fjädrar. Ett enkelt "jag har bytt uppfattning om Nato på grund av det och detta" skulle bara göra allt så mycket enklare att förstå för medborgarna och väljarna.
Även när det gäller den andra stora inrikesfrågan - det inrikes våldet - har socialdemokratin anslagit en ny och bättre ton. Partiledningens Magdalena Andersson och Tobias Baudin talar om problemen med stor invandring, svag integration, otillräckliga lagar och ett för svagt samhälle. Utan över- eller under drifter säger de som det är. En viss självkritik medges i den förändrade valparollen "Sverige kan bättre" som nu lyder "Vårt Sverige kan bättre." Vilket ska ses som en blinkning om att "Vi kunde ha skött det här lite bättre tidigare."