Politiken bör istället vara så generell som möjligt. Bakom denna klassiska socialpolitiska hållning står insikten om att de fattiga riskerar att bli fler om särskilda förmåner riktas mot de fattiga. Ett typexempel på en sådan socialpolitik är barnbidraget som utgår till alla hushåll som uppfyller villkoren. Alternativet till en sådan generell politik är att endast föräldrar under en viss inkomstnivå får barnbidrag av staten. Problemet är dock att bidrag som kopplas till en viss nivå av fattigdom kan binda folk vid låga inkomstnivåer därför att viljan att få det särskilda bidraget lätt kan överflygla viljan att göra allt vad som är möjligt för att öka sina inkomster genom arbete och extra ansträngningar.
Per Gunnar Edebalk är professor emeritus vid Socialhögskolan vid Lunds universitet. I sin forskning och undervisning har han särskilt intresserat sig för den legendariske socialministern Gustav Möller; en person som ofta benämns som "folkhemmets arkitekt" och "Socialsveriges skapare" genom sina insatser som socialminister under välfärdssamhällets uppbyggnad från 1920-talet och framåt.
I en ny liten skrift "Spåren efter Gustav Möller" (Socialhögskolan i Lund 2023) går Edebalk igenom de socialpolitiska samhällsfält där Möller och den samtida socialdemokratin röjde ny terräng då det begav sig. Ambitionen att komma bort från fattigvårdstänkandet som rådde för hundra år sedan går som en röd tråd genom Möllers värv som socialminister och reformator. Ett annat generellt drag hos den ambitiöse socialministern är tilliten till människors förmåga att ta ansvar för att bilda sig, bry sig och göra rätt för sig.
Den nutida socialpolitiken i Sverige är alls inte så kraftfull som den borde vara. Visst ligger många av de generella hörnstenarna kvar i samhället. Men fattigvårdstänkandets låga förväntningar på människor med låga inkomster ligger alltid på lur i den politiska vassen. Fattigdom används gärna som ursäkt för och förklaring till kriminalitet, tiggeri och långtidsarbetslöshet. Den generella kunskapsskolan för alla barn har vikt ner sig för identitets- och etnicitetspolitiska strömningar. Liknande problem har drabbat ett av Möllers kärnområden; den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Hundratusentals friska människor i arbetsföra åldrar försörjer sig på bidrag istället för på arbete. Utan aktiva reformer är vi tillbaka på Möllers ruta ett där det står klart att fattigdom föder fattigdom.