EU är heller inte den svaga union som bland andra den tidigare statsministern Göran Persson hoppades att utvidgningen skulle leda till.
Istället har den Europeiska Unionen tagit stora kliv mot ökad överstatlighet. Främst genom den återhämtningsfond som inrättats i coronakrisens spår. Fonden består av cirka 725 miljarder euro varav en tredjedel lånas ut och två tredjedelar ska delas ut som rena bidrag, mest till de länder som är hårdast drabbade. Pengarna lånas till större delen upp med samtliga länder som säkerhet, vilket innebär att skattebetalarna i medlemsländer som Sverige får betala andra länders bidrag. EU får också utökade möjligheter att ta ut skatt.
Beslutet om att dela ut stöd som bidrag istället för lån togs mot Sveriges mycket bestämda uppfattning. Sverige blev tillsammans Danmark, Nederländerna och Österrike överkörda.
EU-kommissionen och administrationen i Bryssel har alltid haft ambitionen att EU ska utvecklas mot mer överstatlighet och så småningom en politisk union. Det finns liksom ingen annan väg för EU-byråkraterna. Utan utveckling mot överstatlighet stannar EU av är uppfattningen. 
Därför kommer ständigt nya propåer. Som nu senast när EU-kommissionen ville lägga sig i hur mycket skog som avverkas i Sverige och Finland. Kanske vällovligt ur miljösynpunkt, men rimligen en nationell fråga. Att södra Europa är avskogat kanske man ska lösa där.
När en majoritet i Sverige 1994 röstade ja till att gå med i EU var det till ett mellanstatligt samarbete med fri rörlighet för varor, tjänster och arbetskraft. Svenska regeringar oavsett färg har också försökt hålla det på den nivån. När Göran Persson var statsminister hoppades han att utvidgningen österut skulle leda till ett mer uttunnat och därmed svagare EU.
Så blev det nog också till att börja med och utvidgningen innebär också att de gamla kommunistländerna knöts till väst istället för mot Ryssland efter att muren fallit. Men det innebar också att just de länderna får stora stöd och var med och drev igenom återhämtningsfonden och därmed ökad överstatlighet.
Majoriteten i Storbritannien ansåg redan innan coronafonden att gränsen för EU:s klåfingrighet passerats. Det är möjligt att majoriteten i Sverige inte vill gå den vägen, mot ett Svexit. 
Men när den svenska regeringen blir överkörd i Bryssel i väldigt fundamentala frågor borde det vara dags för en ny EU-debatt.
Kanske en slumrande valfråga?