På fredag 28 maj släpper Ahmed Abdirahman, vd och grundare av Stiftelsen The Global Village, rapporten "Fakta för förändring". Rapporten handlar om den procent av Sveriges befolkning som kommer från Somalia i Afrika. Ahmed Abdirahman har gjort sig ett välförtjänt gott namn som arrangör av Järvaveckan- ett slags utanförskapsalmedalen - där riksdagens partiledare talar och frågas ut om integration. Med rapportserien "Fakta för förändring" vill Abdirahman föra in mer skarpa och nakna fakta om stora invandrargruppers förhållanden i Sverige. Det är ett bra och efterlängtat grepp. Som säkert inte varit okontroversiellt i den egna gruppen. På The Global Villages hemsida förklarar föreningen varför de ger ut rapporterna: "Vi är medvetna om att den här statistiken kan användas på olika sätt för att driva politiska agendor från höger till vänster. Men en förutsättning för att komma till rätta med komplexa problem är att förstå dem på djupet." Så är det. Och inget annat stort och vitalt samhällsfält har varit så abstrakt, floskelbemängt och förljuget som effekterna av de senaste decenniernas  ansvarslöst omfattande invandring. Det är i grunden inget konstigt med att det nu så att säga är invandrarna själva som gör ett krafttag för att göra det nya och fattiga Sverige synligt och konkret. Det är just så som möjliga samhällsförändringar går till. Hade arbetarna överlag hellre "druckit gök och spelat priffe" än vad de arbetat, bildat sig och brytt sig om samhället - som S-mannen Axel Danielssons klagande ord föll sig mot slutet av förrförra århundradet - så hade det inte gått så bra för Sverige som vad det har gjort.  I en artikel från TT (24 maj) inför rapporten lyfts just fattigdom fram som det grundläggande problemet: "Nästan sju av tio svensksomalier levde 2019 med låg ekonomisk standard (definierat som 60 procent av medianvärdet för disponibel inkomst i Sverige) mot 15 procent av samtliga svenskar. Dessvärre är fattigdomen också långvarig – 61 procent hade 2019 haft låg ekonomisk standard minst två av de senaste tre åren."

Fattigdomen är på allvar tillbaka i Sverige. Men allt vad det innebär. Det är så det ser ut. För de som vill lämna fattigdomen utan att emigrera gäller att sluta skolka, sluta skjuta, börja arbeta, börja spara, börja drömma. "Myndigheterna borde ställa större krav på eget arbete", säger en svensksomalier till TT. Det är rätt tänkt. Kravlöshet och ansvarslöshet är fattigdomens bästa vänner.