Tidigare denna vecka intervjuade Anders Holmberg Dick Erixon som är ansvarig utgivare för webbmedierna "Riks" och "Samtiden" som båda ägs av Sverigedemokraterna genom partiföretaget Blåsippan AB.
Dick Erixon har ett förflutet inom Centerpartiet. 1995 då Erixon var centerpartist och jag var riksdagsledamot för S skrev vi och den nuvarande moderatledaren Ulf Kristersson boken "Ett brutet löfte". För ytterligare klarhets skull vill jag vara öppen med att jag många gånger medverkat i SVT-program av olika slag och jag har även vid en handfull tillfällen medverkat i program i kanalen "Riks".
Temat för 30 minuter med Dick Erixon var den hårda tonen, polariseringen och personangreppen som bland annat förekommer i de Mediekanaler där Erixon är ansvarig utgivare. Vilket ansvar har han för den råare tonen?
Som alltid i sådana här diskussioner tenderar allt att smälta ner till frågan om vem som började? Erixons förklaring är lätt att förstå: SD kommer från ett rått och hårt ursprung där umgänget mer bestod av slagsmålsvänstern och marscher/demonstrationer än av parlamentarisk strävan efter inflytande. SD har även, framförallt sedan partiet växt, blivit utsatt för smått hatiska angrepp från etablerad media och politik där anspelningar på Hitler och Förintelsen och anklagelser om rasism och nazism är vardagsmat. Som man ropar i skogen får man som bekant svar. Oavsett vem som ropade först så är ju inte Erixons förklaring något försvar för det egna agerandet. På liknande sätt kan ju t ex inte LO förklara bort ansvaret för sitt hatiska valbudskap om att Ulf Kristersson struntar i om cancersjuka som "han" sparkar ut från sjukförsäkringen begår självmord. Aftonbladets ledarsida kommer inte undan ansvaret för sin hatfyllda förföljelse av Ebba Busch. Och så vidare. Och tyvärr. Förklaringar är inte synonyma med dugliga försvar.
Anders Holmbergs intervju med Dick Erixon var mycket bra. Vilket till inte oväsentlig del beror på att Erixon är en tämligen ovanlig mix av handfast partigängare och bildad kulturperson. Vilket gav den halvtimmeslånga dusten med Anders Holmberg lite extra dynamik.
När det gäller negativt kampanjande i politiken så är det lika gammalt som politiken själv. Vilket inte är något försvar för att det fortsätter. De som sprider dynga i politiken bör kort sagt sluta upp med det. De kan aldrig hyckla bort ansvaret för den råhet och brutalitet de sprider.