Det är en rimlig begäran som nog kommer att infrias i närtid; förmodligen redan under denna vecka. Att riksdag och regering möts för allvarliga samtal bakom utskottets stängda dörrar är sunt och nödvändigt. Aktivister på Sveriges gator och aktivister på regeringsnivå i islamskt auktoritära stater pressar det officiella Sverige om yttrandefrihet i ett invandringspolitiskt redan hett och känsligt sammanhang. Detta sker samtidigt som Ryssland pressar Sverige/västvärlden med ett brutalt angreppskrig som hotar den europeiska säkerhetsordningen och samtidigt som den svenska rättsstaten lider ideliga nederlag mot den grova och organiserade kriminaliteten.

Sverige är inte ett land som kännetecknas av istadig principfasthet. Tvärtom skulle man kunna säga att vårt internationella uppträdande oftare präglas av konfliktundvikande och exportbefrämjande smidighet och pragmatism. Det är inget konstigt med det. Men allt har som bekant sina för- och nackdelar. Och/eller om inte annat så har också allt sin tid. Tiden nu är en tid som bör präglas av inrikespolitisk fasthet och klarsyn. 

Det finns enstaka personer som vill använda svensk yttrande- och demonstrationsfrihet för att reta politiska islamister. Och det finns islamistiska aktivister i hårdföra religiösa regimer som kräver att Sverige ska begränsa yttrandefriheten visavi religioner. Att vika ner sig för dessa aktivistgrupperingar vore mycket olyckligt. 

Det finns naturligtvis ingen anledning för regering och riksdag att eskalera krisen. Tobias Billströms budskap i mötet med riksdagen bör däremot entydigt vara att, för att låna ord av den forne statsministern Thorbjörn Fälldin, vi håller gränsen. Vi kommer inte att införa några nygamla lagar mot hädelse. Vi kommer inte att manipulera lagen om hets mot folkgrupp för att få in korantroende muslimer i målgruppen. Vi kommer inte att begränsa vare sig yttrande- eller religionsfriheten i Sverige. 

I huvudsak handlar allt detta om inrikespolitik. Politiker och upploppsmakare i Iran, Irak, Jemen med flera länder är ute efter islamistiska poäng. Svenska politiker behöver på samma sätt vara ute efter svenska poäng. Anpassning till kaos och våld och förtryck ger inte många poäng i det sammanhanget. Det är en sak som är säker.