Ännu ett för bedrövligt bråk om invandring

Belastningsbråket i invandringsfrågan är för bedrövligt. Bedrövligast av alla denna gång är Morgan Johansson och Märta Stenevi.

Belastningsbråket i invandringsfrågan är för bedrövligt. Bedrövligast av alla denna gång är Morgan Johansson och Märta Stenevi.

Foto: TT/Montage Widar Andersson

Krönika2021-07-10 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En rent för bedrövligt bråk har åter blossat upp om invandring. Statsråden Märta Stenevi (MP) och Morgan Johansson (S) kräver ursäkter av respektive fascistvarnar för moderatledaren Ulf Kristersson. Kristerssons brott är att han sagt att invandring kan vara "belastande" för ett samhälle. Vilket ju Märta Stenevi och Morgan Johansson mycket väl vet är sant och riktigt. De har båda två ledande positioner i en regering som till exempel fann för gott att i november 2015 göra en tvärvändning av invandringspolitiken därför att det kom på tok för många invandrare på en och samma gång. Belastningen blev för stor på Sverige. Gränskontroller infördes, ålderskontroller infördes och uppehållstillstånden blev tillfälliga. 

Invandring ska ibland vara belastande för mottagarlandet. När det forna Jugoslavien föll samman under tidigt 1990-tal låg Sverige i närområdet. Självklart blev det påfrestningar när bostäder, skolor och annan offentlig service för 100 000-tals människor plötsligt skulle ordnas fram. Men det är sådana belastningar alla länder får vara beredda att ta när man råkar befinna sig nära ett krigsområde som människor flyr ifrån.  Upplyst egennytta kan vi kalla det. Jugoslavienkrisen var också tämligen snabbt övergående. Många återvände hem och de som valde att stanna kvar i Sverige fann sig oftast snabbt tillrätta i Sverige; ett land som i mångt och mycket påminde om det land som de kom ifrån. 

Invandringens grundidé är dock att vara upplyftande. Invandraren utvandrar nämligen i normalfallet för att arbeta. Under den stora arbetskraftsinvandringsepoken från Finland, forna Jugoslavien, Italien, med flera länder från slutet på 1940-talet och cirka 20 år framåt så arbetade invandrarna mer än de infödda: Upplyftande för Sverige och upplyftande för sig själva. 

Den belastning som invandringen nu innebär för Sverige är emellertid vare sig sprungen ur närområdesansvar eller arbete. På kort tid har över en miljon människor kommit till Sverige från Mellanöstern och norra Afrika. Att förneka att detta ställer till stora samhällsproblem är ju bara dumt; särskilt som förnekelseförsöken kommer från partier och politiker som själva gjort stora insatser för att just försöka minska belastningen.

Belastningsbråket är sist men inte minst en viktig erinran om tidigare insikter som nu tycks ha gått förlorade inom både S och M: Invandring är ett mycket dåligt stridsämne i politiken. Invandring ska skötas som det viktiga politikområde det är och utan att reta upp latenta folkopinioner. Invandringspolitiska strider mellan S och M riskerar att belasta samhällsandan med brutalitet och aggressioner.