Dagens Nyheter har jämfört väljarutvecklingen för Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Det är ett bra grepp av DN. Svensk politik handlar nämligen i allt väsentligt om dessa båda partier. Det som brukar kallas för det "nya politiska landskapet" är till stora delar ganska gammalt. Det nya som hänt under de senaste två decennierna är att S har tappat många väljare och att SD har växt med ungefär lika mycket som vad S har tappat. Övriga partier går upp och ner inom sina klassiska ramar.
När DN analyserar väljarnas beteenden och preferenser så framträder några mönster särskilt tydligt. Socialdemokraterna har underskott på manliga väljare och Sverigedemokraterna har ett (ännu större) underskott på kvinnliga väljare. De män som i strida strömmar har lämnat S till förmån för SD är inte vilka män som helst utan arbetare i LO-yrken; det vill säga väljare vars anfäder en gång i tiden tog initiativ till att dra igång ett socialdemokratiskt parti i Sverige. För Sverigedemokraterna är problemet av en annan karaktär. De växer fortfarande och de har inte drabbats av någon flykt av kvinnliga väljare. Problemet för SD är att betydligt färre kvinnor än män ansluter sig till den sverigedemokratiska väljarkåren.
Richard Jomshof är partisekreterare för Sverigedemokraterna. Till Dagens Nyheter säger Jomshof att obalansen mellan män och kvinnor i partiets väljarkår är ett klart problem. Enligt Jomshof har SD en ambition att bli största parti och då behöver partiet bredda sig och uppfattas som något mer än som ett "oppositionsparti som är bra på att klaga på invandrings- och lag-ordningspolitiken", säger han till DN. "En väg till att bredda oss är att vi också får regeringsduglighet och att vi får styra i fler kommuner och visa att vi också är ett parti som kan ta ansvar och förändra vardagen på riktigt", säger Jomshof.
Annika Strandhäll är jämställdhetspolitisk talesperson för Socialdemokraterna. I DN: s artikel är hon befriande rak och öppen: "Socialdemokratin måste vara en bred kyrka och vi måste samla både män och kvinnor. Det kommer att vara ett hästjobb att övertyga LO-männen om att det är oss de ska rösta på", säger Annika Strandhäll. Så är det. S och SD har många likheter som partier. Det som allra mest förenar dem är den viljan att bli stora, att verkligen vilja regera och styra och den pragmatiska inställningen till sakpolitik och principer av olika slag. Det har S visat i hundra år. SD vill gärna ta klivet upp i den divisionen vid nästa val. Det blir en stenhård kamp om den stora grupp män och kvinnor som står och tvekar mellan S och SD.