En partiledare som kommer till ett sådant här intervjuprogram har sannolikt tänkt igenom vad hon eller han framförallt vill få sagt och få fram genom rutan. Mitt bestående intryck av de trettio minuterna med Lööf och Holmberg är att Centerpartiet och Socialdemokraterna mycket väl kan vara stommen i en ny allians. Och att det var det budskapet som Annie Lööf ville få ut. Hon fnittrade närmast lite skolflickegenerat när Anders Holmberg frågade om det inte var så att S och C nu stod i början av något som kunde bli ett "långt och möjligen också lyckligt politiskt äktenskap." De forna allianskollegorna Nyamko Sabuni och Ulf Kristersson hanterade Annie Lööf med betydligt större kyla och distans. Nyamko Sabunis hot om att lämna Januariavtalet tog hon "med ro" trots att hon i andetaget tidigare konstaterat att det antagligen skulle bli "regeringskris och extra val" om Liberalerna lämnade samarbetet med C och regeringen. Tydligare än så går det knappast att vara för den som - utan att säga det rent ut - vill göra det tydligt att man inte tar Sabunis utspel på särskilt stort allvar. Omdömet om moderatledaren Ulf Kristersson var kort och gott att han uppträder "obegripligt" när han hävdar att Sverigedemokraterna har förändrats och numera tar ett större ansvar i det parlamentariska arbetet.
För att en S/C -regering ska kunna röstas fram i nästa riksdag kommer det att krävas stöd från Vänsterpartiet. Problemet för Annie Lööf är att hon var noga med att i Januariavtalet peka ut både SD och V som "ytterkantspartier" som skulle hållas borta från allt inflytande på regeringspolitiken. I ett skarpt läge efter nästa val där V: s röster kanske visar sig ha en avgörande betydelse så kan emellertid en realpolitiker som Annie Lööf lätt byta fot. Det var ju som bekant inte så länge sedan som hon slog fast att hon hellre åt upp sin högra sko än blev ett stödhjul åt en Löfvenregering. Att politiker byter position när läget förändras är en del av den riktiga politikens dna och en central framgångsfaktor. Så ingen skugga över Lööf eller andra resultatinriktade ledare som Löfven och Kristersson i det avseendet. Frågan är snarare om Vänsterpartiet - som nästan aldrig varit med i den riktiga politiken - orkar med att byta position om tillfället skulle öppna sig? V-ledaren Nooshi Dadgostar kommer nog start till Anders Holmberg. Det kan bli riktigt intressanta 30 minuter.