Det omdömet vågar jag mig på efter att ha lyssnat på henne och journalisten Staffan Dopping under 58 minuter i Kvartals Fredagsintervju. 

Till Dopping på Kvartal säger hon att hon kan leva med epitetet "klimathotsskeptiker" och tillägger snabbt att den hotskeptiska hållningen knappast är en kontroversiell position i vetenskapskretsar. Skepticismen på den här nivån rör inte sådant som om temperaturen stiger eller om mänskliga aktiviteter som stora utsläpp av koldioxid har med uppvärmningen att göra. Den skeptiska hållningen har mer sin udd riktad mot en del av de modeller och beräkningar av framtiden som görs och mot den skrämselpropaganda som riskerar att utrusta barn- och ungdomsgenerationerna med klimatångest och rädslor för jordens snara undergång. 

Elsa Widding har bland annat arbetat på det statliga bolaget Vattenfall i flera år och 2008-2010 var hon tjänsteman på Näringsdepartementet där hon bland annat var ansvarig för bolagsanalyser av just Vattenfall som under de här åren köpte det holländska bolaget Nuon till ett våldsamt överpris. Elsa Widding gjorde i det sammanhanget sig ett namn som en person som håller sig till källorna. "Jag gjorde bara mitt jobb", sa Widding till Dopping på Kvartal när hon berättade hur hon genom att värdera Nuonköpet mot Vattenfalls egna regelverk för avkastningskrav kom fram till att priset var minst 34 miljarder kronor för högt. Hennes varningar klingade ohörda. Några år senare när Nuon-skandalen rullades i Konstitutionsutskottet svarade Elsa Widding brevledes på frågor från politikerna. En mening i hennes svar är redan en klassiker: “Det intressanta är inte hur jag kunde komma till slutsatsen att ägarens avkastningskrav inte skulle nås, utan snarare hur styrelsen kunde komma till den motsatta slutsatsen.”  Vilket är ett underbart sätt att säga att det är bättre att utgå från vad vi vet istället för vad vi tror. 

Det känns som om Elsa Widding är en person som skulle kunna bidra till mer kunskap och insikter om klimat och energi för oss i de breda lagren. Utöver att hon verkar kunna sina saker så anför jag tre argument för detta: 1. Hon verkar eftersträva samtal istället för debatt. 2. Hon tycks ha undvikit det skadliga tunnelseende som enbart göder för- och emotreaktioner. 3. Hon förefaller inse att upplevelsen av att arbeta i motvind inte behöver vara synonym med att vara motarbetad.