Statsminister Ulf Kristersson kom nog extra taggad och uppvarvad till debatten. Som regeringschef har han ett annat tempo i kroppen än de övriga partiledarna. Han har redan före debatten tagit fram en regeringsförklaring tillsammans med sitt parlamentariska underlag, han har tagit in två nya ministrar och fyra av de gamla ministrarna har fått nya ansvarsområden. Regeringsförklaringen kan beskrivas som en prioritering på fyra K - krigen, klimatet, konkurrenskraften och kriminaliteten. Statsministern använde de fyra K-orden i det avsnitt av regeringsförklaringen som handlade om de områden som Sverige koncentrerar sig på inom den Europeiska unionen. Men jag skulle nog säga att de fyra nyckelorden också speglar det mest vitala i inrikespolitiken. Frågan är därför: Hur hävdade sig krigen, klimatet, konkurrenskraften och kriminaliteten i säsongens första partiledardebatt?
Så här dags, mitt i mandatperioden, är det ingen tvekan om att ledarna för de tre större partierna spelar i en egen division.
Regeringsbildandet framöver kommer nämligen att ha en grundstruktur där det krävs två av de tre stora partierna på samma sida för att få till en stomme i ett stabilt och vettigt underlag i riksdagen. Därför lyssnade jag särskilt på hur M-ledaren Ulf Kristersson, S-ledaren Magdalena Andersson och SD-ledaren Jimmie Åkesson agerade i sina första inlägg; då det ännu finns många lyssnare och tittare där ute i verkligheterna och redaktionerna.
Ulf Kristersson talade om viljan och samstämmigheten "på min sida i politiken" och "oredan" på den andra sidan. Samstämmigheten handlar mycket om de fyra K-orden. Magdalena Andersson valde att gå till angrepp på regeringen för att prioritera "höginkomsttagare före Sveriges allvarliga problem", ha hemkokat en sjukvårdskris, ökat arbetslösheten, förvärrat bostadskrisen och för att ha satt skola och socialtjänst på "svältkur." En mer klassisk S-hållning skulle man kunna säga. När hon tog upp klimatet och kriminaliteten så var det utifrån en kritisk hållning - det görs för lite.
Jimmie Åkesson beskrev ett Sverige som är på "rätt väg" och den rätta vägen handlar enligt Åkesson mycket om politiken när det gäller krigen, kriminaliteten och konkurrenskraften. Högersidans två stora partier håller ihop. Kan S och Magdalena Andersson bryta in där med "nya frågor" utanför de fyra K-ordens krets? Eller kan Magdalena Andersson bryta igenom med egna, bättre och folkliga tolkningar av vad som krävs när det gäller krig, kriminalitet, konkurrenskraft och klimat?