Statsepidemiologen Anders Tegnell var värd i P1-programmet "Sommar" tidigare i veckan. Han är vårvinterns och försommarens mest omtalade person i Sverige och var sannolikt ett självklart val för Sommarprogrammets redaktion. Tegnell var säkerligen heller inte särskilt svårövertalad. Han har visat stor tillgänglighet för svensk och utländsk media under Coronapandemin.
En av de lärorika fördelarna med att lyssna länge på en och samma person är att den som talar har svårt att undgå att blottlägga mer än vanligt av sina tankeutgångspunkter. Anders Tegnells Sommarprogram var inget undantag i det avseendet. Vilket jag upplevde både som en befrielse och som ett par orosmoln. Han bjöd också frikostigt på insikter i hur tankarna går i den tämligen exklusiva kretsen av statsepidemiologer i världen. Förstod jag honom rätt så bröts en annars så ganska enad epidemiologfront av Covid-19 virusets politiska dynamik.
"Världen blev som galen" sa Anders Tegnell. Galenskapen inföll när antalet fall växte snabbt och det politiska trycket tvingade fram dramatiska nedstängningar i alltfler länder. Enligt Tegnell så övergavs de vedertagna epidemiologiska kunskapernas breda väg till förmån för mer isolationistiska regimer runt om i världen. Sverige höll dock fast vid det"klassiska"; att systematiskt följa sjukdomsutvecklingen för att kunna sätta in åtgärder allteftersom de visade sig behövas. Hans attityd att "laga efter läge" och att anpassa sig till det som händer var befriande. Han förhävde sig heller inte. Utan krumbukter tillstod han att det han sagt i februari visade sig vara helt felaktigt i maj.
Jag ska erkänna att jag varit orolig för att Tegnell i grunden var en tesdriven ideolog; en sådan där livsfarlig typ som sorterar bort verkligheter som inte passar med ideologin. Den oron känner jag mig ganska befriad från. Men ett par gnagande orosmoln finns kvar efter programmet. Det framstod som om Tegnell och Folkhälsomyndigheten förvånades av att Sveriges befolkning i snabbt växande andelar består av tämligen nyanlända människor från Afrika och Asien med helt andra samhälls- och familjebeteenden än de vanor som präglat folk i det historiska Sverige. Tegnells tillit till att det "ålderssegregerade Sverige" skulle ge ett bra skydd åt äldre i riskgrupper är ett exempel på det som möjligen skulle kunna vara ett uttryck för att Tegnell såg det rationella - snarare än det mångkulturella - Sverige framför sig när han tänkte och talade i radion. Då kan det lätt gå fel.