Det var synd. Anders Borg är en person som i andra sammanhang kan ta ut svängarna och tänka nytt. Jag vet för jag var en av de journalister som han talade mest med i början av sin karriär, innan folk i allmänhet visste vem han var. Jag tror till och med att man kan säga att jag har lite skuld i att han fick den position han så småningom fick.
Men det var svårt att låta bli. Den unge Borg var en renässansmänniska som i hög grad låg bakom framgångarna för de nya Moderaterna som på allvar utmanade socialdemokraternas hegemoni.
Det kunde ske eftersom Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och Anders Borg började låta som socialdemokrater. Skatterna skulle sänkas för vanligt folk. De offentliganställdas status skulle höjas. Moderaterna var det nya arbetarpartiet.
Det var en batalj på den gamla höger-vänster skalan där det åtminstone verkade som om Moderaterna tog ett rejält kliv till vänster och för Borgs del började det tidigt.
I mars 2005 arrangerade jag och denna tidnings politiske redaktör en träff i Falun i samband med  Svenska skidspelen. En grupp inbjudna skulle diskutera politik, titta på skidtävlingarna och äta en god middag.
Inledare var Anne-Marie Lindgren, socialdemokratisk ideolog, och Anders Borg, moderaternas chefekonom. När Borg tog till orda ritade han en skatteskala:
”Det här är kurvan över moderaternas nuvarande förslag. Så här vill jag ha det.”
Borgs skatteskala visade betydligt lägre skatt för låg och medelinkomsttagare. Ett sjukvårdsbiträde skulle inte betala mer än 18 procent i skatt.
”Tänk om vi kunde göra det där”, utbrast Anne-Marie Lindgren och Lars Bäckström, gruppledare för Vänsterpartiet. 
Sedan gick det som det gick. De borgerliga bildade alliansen vars valprogram inför valet 2006 var så präglat av Anders Borgs synsätt att Moderaterna inte behövde ha ett eget valmanifest, vilket de andra borgerliga partierna hade.
Alliansen vann och Fredrik Reinfeldt blev statsminister och Anders Borg finansminister. När vi träffades i minglet efter att regeringen presenterats klappade han mig på axeln: ”Det var du och The Economist”. I november 2005 hade jag gjort en intervju med honom i Veckans affärer med rubriken ”Vår näste finansminister?”. Jag ångrar än i dag frågetecknet.
Sedan kom migrationskrisen. Reinfeldt och Borg försvann och med dem de nya Moderaterna. Jag är ganska säker på att Anders Borg skulle ha sträckt sig väldigt långt för att få till en långsiktig uppgörelse om migrationen.